I Kungliga Operans uppsättning är handlingen förlagd till ett lyxhotell i Iran på 1930-talet. Det blir spännande att se vad de ersätter Hellesponten med.

I Kungliga Operans uppsättning är handlingen förlagd till ett lyxhotell i Iran på 1930-talet. Det blir spännande att se hur de återger Hellesponten.

Min tillvaro är bokstavligen sprängfylld av grekiska, men dessvärre så full att jag tvingas åsidosätta min tidigare regelbundenhet med att skriva i detta forum. Dessbättre har jag nu snappat upp en aktualitet som kan vara av intresse för den gammalgrekiskt orienterade. Nu på lördag har Kungliga Operan premiär på Händels Xerxes, en så kallad opera seria från 1738. Kungliga Operan understryker dock verkets mångsidighet, och beskriver det som ”[e]tt lustspel som pendlar mellan fars och allvar och där vi genom sjuttonhundratalets ögon ser oväntade känslodjup hos antika hjältar”. Titelrollen som den persiske storkonungen Xerxes I, var ursprungligen avsedd för en kastrat, och innehas därför i denna uppsättning av en mezzosopran, det vill säga en kvinnlig röst. Handlingen äger alltså rum i Persien år 480 f.Kr., men tro inte för den skull att operan kretsar kring kriget mot de besvärliga grekerna. Ingalunda; istället handlar den i stort sett bara om olika kärleksförvecklingar vid hovet, med Kungliga Operans egna ord: ”Det verkliga dramat är samspelet mellan sångarna och publiken i de stora ariorna”. Måste man således vara i Stockholm på lördag för att ta del av denna lovande föreställning? Lyckligtvis är svaret nej; premiären återges nämligen i direktsändning i Sveriges Radio P2. Nu på lördag kl. 19.15, den 10/10 alltså.

Historieskrivaren Herodotos återger, som vanligt, de olika saker han hört när han berättar om storkonungens (βασιλεὺς τῶν βασιλέων – ordagrant kungarnas kung) besvär med bron över Hellesponten, det sund som skiljer Europa från Asien. Efter det att en storm förstört den bro Xerxes låtit bygga över sundet ger han utlopp för sin vrede och frustration genom att behandla vattnet som en upprorisk slav. Lägg också märke till hur τὸ πέλαγος (to pélagos ”havet”) först blir ὕδωρ (hýdōr ”vatten”) och sedan ποταμός (potamós ”flod”):

En inte så lite rolig bild som återger själva bestraffningen. Piskorna ser inte ut att vara specialtillverkade för ändamålet.

En inte så lite rolig bild som återger själva bestraffningen. Piskorna ser inte ut att vara specialtillverkade för ändamålet.

δεινὰ ποιεύμενος τὸν Ἑλλήσποντον ἐκέλευσε τριηκοσίας ἐπικέσθαι μάστιγι πληγὰς καὶ κατεῖναι ἐς τὸ πέλαγος πεδέων ζεῦγος. ἤδη δὲ ἤκουσα ὡς καὶ στιγέας ἅμα τούτοισι ἀπέπεμψε στίξοντας τὸν Ἑλλήσποντον. ἐνετέλλετο δὲ ὦν ῥαπίζοντας λέγειν βάρβαρά τε καὶ ἀτάσθαλα• Ὦ πικρὸν ὕδωρ, δεσπότης τοι δίκην ἐπιτιθεῖ τήνδε, ὅτι μιν ἠδίκησας οὐδὲν πρὸς ἐκείνου ἄδικον παθόν. καὶ βασιλεὺς μὲν Ξέρξης διαβήσεταί σε, ἤν τε σύ γε βούλῃ ἤν τε μή. Σοὶ δὲ κατὰ δίκην ἄρα οὐδεὶς ἀνθρώπων θύει, ὡς ἐόντι καὶ θολερῷ καὶ ἁλμυρῷ ποταμῷ. (VII.35)

[han blev] förgrymmad och befallde, att man skulle ge Hellesponten trehundra gisselslag och sänka ett par fjättrar ned i havet. Jag har också hört berättas, att han därjämte skickade folk för att inbränna slavmärken på Hellesponten. Men i alla händelser befallde han dem, som piskade Hellesponten, att säga dessa barbariska och gudlösa ord: ”Du bittra vatten, detta straff ådömer dig din herre, emedan du förorättat honom utan att själv ha lidit orätt. Och konung Xerxes skall gå över dig, med eller mot din vilja. Och det är rätt, att ingen människa offrar åt dig, då du är en smutsig och salthaltig flod.” (Lindskogs översättning)