Häromdagen (29/8 2010) var det Folkpartiets Jan Björklunds tur att delta i SVT:s partiledarutfrågningar. Eftersom han i denna stund är utbildningsminister, och därtill har en uttalad ambition att höja den allmänna kunskapsnivån, tyckte programskaparna att det skulle vara intressant att testa ministerns egen kunskapsnivå, närmare bestämt beträffande tre ord hämtade från Högskoleprovets ORD-del. Kanske är det min bakgrund som grecist som gör sig gällande, men jag tror mig veta varför man valde just de ord det handlar om: arkaism, letargi och aritmetik. Lånord hämtade från latinet och grekiskan, och särskilt från grekiskan, brukar nämligen hamna i gruppen ”svåra ord” — kanske på grund av att de ofta förekommer i fack- och specialuttryck — i ministerns fall var det i alla fall just vad de var.
Programledarna ställde alltså Björklund inför ett oförberett ordtest. Han erbjöds dock fem alternativa svar att välja bland, precis som det brukar gå till i nämnda prov. Det hade nog i ärlighetens namn varit fullständigt omöjligt för ministern att definiera orden alldeles på egen hand, men med alternativen har man ju alltid chansen att gissa, vilket i princip också var vad han gjorde. Faktum är att han i princip fick sitt enda rätta svar genom att gissa. Innan den andra frågan erkänner han för publiken att han inte kunde svaret. Bara någon minut innan ”testet” ägde rum hade han också proklamerat högtidligt att ”kritiskt tänkande bygger på kunskap”, men försökte alltså redan innan själva testet hunnit börja släta över sina bristande kunskaper genom att avsäga sig ansvaret för dem: ”ja, de är svaga — jag gick i flumskola”. Helt klart i fegaste laget, tycker jag. Hela intervjun finns att se här [testet: 36.00-37.45]. Att testet skulle bli pinsamt för Björklund förutspådde han förresten själv direkt [36.12].
Att arkaism betyder ”ålderdomligt uttryck” kanske han hade kunnat räkna ut, genom att stammen i ordet, ark-, eller kanske hellre arch-, är bekant från andra mer kända ord, såsom arkeologi eller monarki. Ordet ἀρχή, arkhe, betyder alltså ”början”, men också ”herravälde” eller ”styre”, eftersom den som har första plats också kan väntas ha makten. Det användbara och stilistiskt flexibla förledet ärke– härstammar även det härifrån; en ärkeängel är alltså den främste bland änglar, liksom en ärkebiskop är den främste bland biskopar. Bland de mer inte fullt så högtravande sammansättningarna finner vi ärkenöt och ännu längre ned ärkearsle, vilket en kompis träffsäkert kallade Jan Malmsjös biskop Vergérus i Fanny och Alexander. Det kanske vanligare och mer kända ordet arkaisk, ”ålderdomlig”, har i arkaism istället försetts med det oerhört produktiva suffixet –m(os), vilket vanligen används för att konkretisera en verbhandling. En arkaism är alltså den konkreta handlingen av verbet archaizo, som betyder ”göra gammal”. Andra ord med grekisk härkomst som bildats med detta suffix är exempelvis katolicism, exorcism och anarko-syndikalism. Svarsalternativen som erbjöds var för övrig: försvenskat, bildligt, ålderdomligt, målande och överflödigt uttryck.
Det svåraste ordet i testet var nog det andra, letargi. Alternativen Björklund erbjöds var håglöshet, överflöd, slump, visdom och klagomål; han valde ”överflöd”. För att knäcka denna nöt hjälper det att vara bevandrad i grekisk mytologi, där glömskan personifierad hos Hesiodos kallas Lethe. Hos Aristofanes (Grodorna 186) omtalas Lethe senare i samband med en slätt, och ännu senare, hos Platon (Staten bok 10, 621c), med en flod, båda associerade med underjorden, det vill säga dödsriket. Senare tiders försök att bringa ”ordning” i detta föreställde sig kanske att flodens vatten dracks av de döda, vilka på så sätt skulle glömma sitt jordeliv. Denna information hjälper dock föga för att förklara ordet.
Det andra ordledet tillhör dock inte heller det de vanligaste, men det består i sin tur av bekanta delar. ἀεργός (aergos) betyder overksam, och är bildat av ordet ergon, ”verk”, besläktat med svenskans verk, och ett så kallat alpha privativum, mer känt i ord som ateist och apatisk. I ordet analfabet lyser prefixets ursprung som nasal igenom. Det att vara glömsk och overksam, kort och gott håglös, betraktat som sjukdomstillstånd kan alltså kallas letargi.
Det sista ordet, aritmetik, var hämtat från årets prov i april, och alternativen var följande: symbolvärld, taktkänsla, räknelära, formgivning och konstruktionsteknik (Björklund: ”det här ordet är mera bekant än de andra: symbol(värld)”). Här behöver man inte ha specifika kunskaper i mytologi eller för att klara av frågan, eftersom ordet lånats in i en mycket stor mängd språk och därför kan tänkas vara tämligen känt. Det rör sig naturligtvis om räknelära, ett samlingsnamn för de fyra räknesätten, skulle man kunna säga. Grekiskans ἀριθμός, som betyder ”tal” eller ”nummer”, och som ligger till grund för ordet, har inte alstrat så många andra vanliga lånord. Vi finner dock kändisen logaritm och doldisen aritmomani.
Gemensamt för alla tre ord är att de i sin ursprungliga form har innehållit de aspirerade bokstäverna theta eller chi, en aspiration som har gått förlorad i deras svenska språkform. Alltsomoftast finns dessa emellertid kvar i exempelvis deras engelskspråkiga form, och de tre orden heter då alltså archaism, lethargy och arithmetics.
10 september, 2010 at 3:38 e m
Skolministern klarar inte ett (eller blir det två – kanske rentav tre) av ”The three Rs”.
19 september, 2010 at 4:21 e m
Gymnasiereformen 2011 genomförs i ett läge då klasskillnaderna i samhället ökar och där ett barns förälder är anställd som hushållerska hemma hos ett annat barns förälder. Men naturligtvis finns det mekanismer som hindrar denna utveckling – att 2 barn med så vitt skild socioekonomisk situatio kommer i samspråk med varandra överhuvudet taget!
Olika grupper sorteras i olika områden med olika standard och barnen går i olika skolor med olika status. Frid och fröjd! Borgerligheten vill få oss att tro att skoleleven har möjlighet att tillägna sig kunskap på lika villkor, under lika förhållanden vad gäller exempelvis trygghet i hemmet, socioekonomisk situation, möjlighet till hjälp med läxläsning och i en skolordning med genomgående hög kvalitet på lärare, lokaler och tillgänglighet. Så är inte fallet! oavsett alliansens ansträngningar att dölja detta.
Och vid första anblicken av Gymnasiereformen 2011 (reform?) framstår den välputsad och modern, som ett reverterat och rekonditionerat miljonprogramkomplex. Och skolverket excellerar i sitt uppdrag att informera och stödja ett så smärtfritt genomförande som möjligt, fritt från problematisering och kritisk granskning.
I själv verket är GY2011 en repstege där avstånden mellan steglitsarna är omänskligt långa. I vårt snabbfotade Reinfeldsverige har alla samma chans! Det har trummats djupt in i folksjälen, oavsett individens utgångsläge och möjlighet till självförverkligande. Maud Olofsson och Jan Björklund har gett begreppet ”obstinat” ett ansikte och gjort självförhävdelse till en politikerdygd med sitt envisa och trångsynta och elitistiska samhällsbudskap. Här ett enkelt retoriskt recept:
Uppmana till att repstegen går att använda! Mörka sedan när, hur och av vem den skall användas.
Problemet med den här sortens retorik är att den underblåser en misstro mot hela det politiska etablissemanget. Kunskapslinjen, Jämte arbetslinjen, jämte fredslinjen, jämte frihetslinjen har under den gånga mandatperioden fått en allt märkligare inramning med en allt fränare bismak. ”Verklighetens folk” och ”Sveriges enda Arbetarparti” är uttryck som slår knut på sig själva. Vad mer kan sägas.
Och om vi har någon politiker i Sverige som slår knut på sig själv och som inte verkar förstå alliansens tysta överenskommelse om att alltför explicita uttryck och ställningstaganden riskerar spräcka hela denna smäckra och sköra retoriska figur, så är det Jan Björklund.
Tack Jan för att du i Sydsvenskan efterlyser ”en renässans för vad som kallas den bildade borgerligheten” och samtidigt sitter i SVT:s utfrågning ovetande om vad ord som ”aritmetik” och ”letargi” betyder med fyra alternativ givna!
Det gör mig rädd att en så obildad man skall upplysa folket om vad som menas med bildning och hur den skall nås, vilket nu dessväre finns översatt och omsatt i GY2011. Vad är ett borgerligt bildningsideal? Och varför måste bildningsidealet knytas till något så klassbundet som begreppet borgerlighet?
Med gymnasiereformen 2011 har regeringen återigen lyckats med konststycket att konservera och späda på en redan befintlig och för samhället ytterst skadlig klassproblematik utan att för den skull framstå som bakåtsträvande, orättfärdig och orättvis. Vi backar in i framtiden och låter en hel generation av ungdomar stå utan tryggt arbete och nu snart också utan fullständig utbildning.
GY2011 differentierar behörighetskrav redan inför gymnasievalet. För ett yrkesförberedande program krävs från och med 2011 godkänt i fem övriga ämnen jämte svenska, matematik och engelska. För högskoleförberende gymnasium krävs godkänt i nio av dae övriga ämnena. GY2011 skiljer tydligare på yrkesförberedande och högskoleförberedande gymnasieprogram – vilket också gör det betydligt svårare att lägga om inriktning. GY2011 skapar ytterligare selektionsmöjligheter genom att införa å ena sidan en spetsutbildning och å andra sidan en renodlad lärlingsutbildning. Hela idén utmynnar i 2 olika typer av examina: yrkesexamen och högskoleförberedande examen. Där alliansen vill satsa stort på lärlingsutbildningar vill de rödgröna bevara en skola där eleverna slipper göra tidiga yrkes- och framtidsval.
Grundfrågan är djupt ideologisk där ett slopande av och nekande till högskolebehörighet till stora grupper också innebär att samhället väljer att avstå från sitt ansvar över de orättvisor som samhället skapar. Alliansens modell välter över ansvaret på individen och argumenterar för att individens preferenser står i direkt motsvarighet till individens förutsättningar för att klara olika typer av uppgifter i samhället. Det sistnämnda innebär att orättvisor inte påverkar individens val och valmöjlighet – en slutsats som gång på gång har visat sig felaktig. Vi lever inte i den bästa av världar. Människan är och förblir en social produkt och påverkas av sina omständigheter. Friheten att välja måste alltid kopplas till ekonomisk frihet men också till möjligheten att veta vad som är ett bra val. Vi behöver en skola som hjälper alla elever att nå fram till högskolebehörighet – en solidarisk skola där vi använder samhällets gemensamma resurser på ett effektivt och rättvist sätt. Friskolereformen har redan inneburit stora påfrestningar på vårt gemensamt finansierade skolsystem, och nu står vi inför GY2011. Om vi låter den här utvecklingen fortsätta samtidigt som klasskillnaderna ökar i Sverige så står vi snart inför en situation där vi inte längre kan tala i termer av ”en skola för alla”.
Martin Persson, 35
21 september, 2010 at 10:20 f m
Tack för dina kommentarer, Martin. Kanske du skulle skaffa en egen blogg?
19 november, 2010 at 7:10 f m
Jan Björklund fick en egen domän på kuppen:
http://aritmetik.se/
Hnurre
30 juli, 2011 at 5:32 f m
[…] skräck som nu sprider sig bland ungdom för att någonsin engagera sig till vänster om SD, och den letargi som ett politiskt massmord av ungdomar i vårt närmsta grannland sannolikt alstrar sipprar in och […]
10 februari, 2012 at 11:00 e m
[…] Jag följer dagspressen fast rätt dåligt. De senaste åren har det bara varit webbabonnemang och jag överväger om jag skall sluta med sådant också. Svenska Dagbladet slog nyligen på stort vad gällde vår läkarutbildning och gav luft åt rykten om fusk vid läkarutbildningen i Cluj i Rumänien, där många svenskar studerar till läkare. (Sedan rätt länge studerar många svenskar till läkare utomlands; tidigare var Danmark populärt. Samtidigt söker sig många utländska läkare hit. De utbildningsansvariga verkar inte kunna få det hela i balans. Det finns nog starka “särintressen” och så har vi ju en skolminister som en gång inte ens visste vad ordet “aritmetik” betydde…) […]