Häromdagen (29/8 2010) var det Folkpartiets Jan Björklunds tur att delta i SVT:s partiledarutfrågningar. Eftersom han i denna stund är utbildningsminister, och därtill har en uttalad ambition att höja den allmänna kunskapsnivån, tyckte programskaparna att det skulle vara intressant att testa ministerns egen kunskapsnivå, närmare bestämt beträffande tre ord hämtade från Högskoleprovets ORD-del. Kanske är det min bakgrund som grecist som gör sig gällande, men jag tror mig veta varför man valde just de ord det handlar om: arkaism, letargi och aritmetik. Lånord hämtade från latinet och grekiskan, och särskilt från grekiskan, brukar nämligen hamna i gruppen ”svåra ord” — kanske på grund av att de ofta förekommer i fack- och specialuttryck — i ministerns fall var det i alla fall just vad de var.

En ansatt Björklund kämpar med att hålla humöret uppe.

Programledarna ställde alltså Björklund inför ett oförberett ordtest. Han erbjöds dock fem alternativa svar att välja bland, precis som det brukar gå till i nämnda prov. Det hade nog i ärlighetens namn varit fullständigt omöjligt för ministern att definiera orden alldeles på egen hand, men med alternativen har man ju alltid chansen att gissa, vilket i princip också var vad han gjorde. Faktum är att han i princip fick sitt enda rätta svar genom att gissa. Innan den andra frågan erkänner han för publiken att han inte kunde svaret. Bara någon minut innan ”testet” ägde rum hade han också proklamerat högtidligt att ”kritiskt tänkande bygger på kunskap”, men försökte alltså redan innan själva testet hunnit börja släta över sina bristande kunskaper genom att avsäga sig ansvaret för dem: ”ja, de är svaga — jag gick i flumskola”. Helt klart i fegaste laget, tycker jag. Hela intervjun finns att se här [testet: 36.00-37.45]. Att testet skulle bli pinsamt för Björklund förutspådde han förresten själv direkt [36.12].

Testets första ord gavs bort alltför enkelt av programledaren Anna Hedenmo.

Att arkaism betyder ”ålderdomligt uttryck” kanske han hade kunnat räkna ut, genom att stammen i ordet, ark-, eller kanske hellre arch-, är bekant från andra mer kända ord, såsom arkeologi eller monarki. Ordet ἀρχή, arkhe, betyder alltså ”början”, men också ”herravälde” eller ”styre”, eftersom den som har första plats också kan väntas ha makten. Det användbara och stilistiskt flexibla förledet ärke– härstammar även det härifrån; en ärkeängel är alltså den främste bland änglar, liksom en ärkebiskop är den främste bland biskopar. Bland de mer inte fullt så högtravande sammansättningarna finner vi ärkenöt och ännu längre ned ärkearsle, vilket en kompis träffsäkert kallade Jan Malmsjös biskop Vergérus i Fanny och Alexander. Det kanske vanligare och mer kända ordet arkaisk, ”ålderdomlig”, har i arkaism istället försetts med det oerhört produktiva suffixet –m(os), vilket vanligen används för att konkretisera en verbhandling. En arkaism är alltså den konkreta handlingen av verbet archaizo, som betyder ”göra gammal”. Andra ord med grekisk härkomst som bildats med detta suffix är exempelvis katolicism, exorcism och anarko-syndikalism. Svarsalternativen som erbjöds var för övrig: försvenskat, bildligt, ålderdomligt, målande och överflödigt uttryck.

Dante blir mot slutet av sin vandring i skärselden doppad i floden Lethe av den mystiska Matelda. Som vanligt har Doré illustrerat. (Purgatorio. Canto XXXI.100)

Det svåraste ordet i testet var nog det andra, letargi. Alternativen Björklund erbjöds var håglöshet, överflöd, slump, visdom och klagomål; han valde ”överflöd”. För att knäcka denna nöt hjälper det att vara bevandrad i grekisk mytologi, där glömskan personifierad hos Hesiodos kallas Lethe. Hos Aristofanes (Grodorna 186) omtalas Lethe senare i samband med en slätt, och ännu senare, hos Platon (Staten bok 10, 621c), med en flod, båda associerade med underjorden, det vill säga dödsriket. Senare tiders försök att bringa ”ordning” i detta föreställde sig kanske att flodens vatten dracks av de döda, vilka på så sätt skulle glömma sitt jordeliv. Denna information hjälper dock föga för att förklara ordet.

Det andra ordledet tillhör dock inte heller det de vanligaste, men det består i sin tur av bekanta delar. ἀεργός (aergos) betyder overksam, och är bildat av ordet ergon, ”verk”, besläktat med svenskans verk, och ett så kallat alpha privativum, mer känt i ord som ateist och apatisk. I ordet analfabet lyser prefixets ursprung som nasal igenom. Det att vara glömsk och overksam, kort och gott håglös, betraktat som sjukdomstillstånd kan alltså kallas letargi.

Det sista ordet, aritmetik, var hämtat från årets prov i april, och alternativen var följande: symbolvärld, taktkänsla, räknelära, formgivning och konstruktionsteknik (Björklund: ”det här ordet är mera bekant än de andra: symbol(värld)”). Här behöver man inte ha specifika kunskaper i mytologi eller för att klara av frågan, eftersom ordet lånats in i en mycket stor mängd språk och därför kan tänkas vara tämligen känt. Det rör sig naturligtvis om räknelära, ett samlingsnamn för de fyra räknesätten, skulle man kunna säga. Grekiskans ἀριθμός, som betyder ”tal” eller ”nummer”, och som ligger till grund för ordet, har inte alstrat så många andra vanliga lånord. Vi finner dock kändisen logaritm och doldisen aritmomani.

Gemensamt för alla tre ord är att de i sin ursprungliga form har innehållit de aspirerade bokstäverna theta eller chi, en aspiration som har gått förlorad i deras svenska språkform. Alltsomoftast finns dessa emellertid kvar i exempelvis deras engelskspråkiga form, och de tre orden heter då alltså archaism, lethargy och arithmetics.