tips


Den närmaste tiden hoppas jag kunna presentera ett antal nedslag i den senaste tidens flöde av evenemang och liknande som kan vara av intresse för antikälskare och andra; kanske kan några av dessa även användas som förslag till julklappar.

Kulturgärning eller ribbskott - bestäm själv!

Kulturgärning eller ribbskott - bestäm själv! Bilden länkar till förlagets nätbokhandel.

Den första i serien kommer från oväntat håll; LL-förlaget, det vill säga förlaget knutet till Centrum för lättläst,  har i serien ”återberättade utländska klassiker” satsat på ett av antikens många ”ständigt lika aktuella” teaterstycken, nämligen Aristofanes komedi Lysistrate, första gången framförd år 411 f.Kr. I korthet går handlingen ut på att kvinnorna i Athen tröttnat på männens ständiga krigande; vi befinner oss mitt under peloponnesiska kriget, och Athens expedition till Sicilien två år tidigare hade slutat i fullständig katastrof. Genom att vägra männen sex och senare även ta över Akropolis och därmed statskassan som förvaras där, lyckas en allians av kvinnor från flera olika statsstater att få igenom sina krav — att männen skall sluta kriga. Motivet om längtan efter fred (dock utan alltför långtgående konsekvenser för ”rikets säkerhet”), jämte den kittlande detaljen med själva sexstrejken har haft lätt att gå hem hos alla möjliga publiker genom tiderna, varför Lysistrate kanske är en av antikens mest kända kvinnor; det rör sig dock inte om en historisk person, utan snarast är det frågan om en ordlek: λύσις (lysis) och στρατόν (straton) betyder ”upplösning” respektive ”krigshär”. Λυσιστράτη betyder således ungefär ”upplösaren av krigshärar”. Det är givetvis också lätt att se verket som utgångspunkt för en diskussion om jämställdhet mellan könen, och i det avseendet är dramat onekligen mycket ”modernare” och mer vidsynt än man egentligen skulle tro om det annars seriöst misogyna antika Athen.

Förlaget erbjuder endast detta utdrag ur boken, kanske för att ge en fingervisning om det "barnförbjudna" innehållet.

Bokens upphovsman, Johan Werkmäster, har utfärdat ”en varning för det grova språket – inget som han hittat på utan vidareförmedlat från originalet.” Det är ingen hemlighet att Aristofanes språk, liksom genren som sådan, är nedlusad med så kallat ”fult språk”, och det är med blandade känslor jag tänker tillbaka på när vi läste just Lysistrate på C-kursen på universitetet. Det blev ofta en ganska ansträngd stämning i rummet, då innehållet ofta går långt utanför det som normalt går an att säga i möblerade rum. Att en av kursdeltagarna var islänning lättade dock upp stämningen — hans uttal erbjöd den viktiga dos av comic relief som krävdes för att vi skulle komma igenom texten. Det är dock höljt i dunkel om Werkmäster verkligen utgått ifrån grekiskan i sin bearbetning; jag har mina tvivel.

Om man hellre ser en film än läser en bok kanske Mai Zetterlings Flickorna från 1968 passar bättre. Här handlar det om ett kringresande teatersällskap som spelar Aristofanes komedi. Vid tiden blev filmen sågad, men satt i ett större sammanhang är filmen en nog så intressant och viktig del av vår samtidshistoria.

Att döma av det här porträttet, från ett museum i Alexandria, var Xenofon en riktig surgubbe.

Att döma av det här porträttet, från antikmuseet på det nya biblioteket i Alexandria, verkar Xenofon ha varit en riktig surgubbe.

Som en sommarhälsning erbjuder jag idag en länk till dagens understreckare, ännu en gång signerad Strömholm. Denna gång står Xenofon i fokus, en för alla studenter i grekiska välbekant figur, som, i alla fall enligt artikelförfattaren, dock för de allra flesta andra är fullständigt anonym, vilket bland annat förklaras med att han arbetade ”i geniskugga”; den stackaren sysslade med filosofi samtidigt som Platon och historieskrivning samtidigt som Thukydides. Det kan kanske jämföras med att komponera musik samtidigt som Bach eller att skriva poesi samtidigt med Shakespeare. Kanske beror denna okunskap på ”den socialdemokratiska kunskapsfientligheten”? I den uppblossade debatten bland kommentarerna till artikeln gör i varje fall signaturen ”Jönsson” detta gällande. Signaturen ”Cyrus” påminner också om Sol Yuricks roman ”Warriors” från 1965, senare känd även som film (30 år i år!), som i mångt och mycket bygger på just Xenofons Anabasis. ”Can you dig it?!” Filmen är helt klart ett hett sommartips; jag såg den för en tid sedan och kan rekommenderar den varmt. ”Warriors — come out to play!” Ni hittar givetvis alla moderna svenska översättningar av Xenofons verk i listan.

Nu väntar några veckors semester, men misströsta inte! Hösten kommer att bli en veritabel triumfmarsch för grekiskan, såväl i Stockholm som i Oslo. Jag väljer att inte säga mer än att det kommer att bli en mycket spännande period.

Dubbeldoktorn i samband med undervisningen på en paleografikurs jag följde sommaren 2006

Dubbeldoktorn i samband med undervisningen på den paleografikurs jag gick sommaren 2006

Håll i er nu — nu är det något stort på gång. Bautaprojektet Ars Edendi vid Stockholms universitet har än en gång bjudit in en internationell ”superstar” för ett föredrag och ett seminarium. (Ni har väl inte glömt Nigel Wilsons besök för ett år sedan?) På måndagen den 8 juni kl 17.00-19.00 (William-Olssonsalen, Geovetenskapens hus, Frescati) kommer ingen mindre än Vatikanbibliotekets curator för grekiska manuskript till Stockholm för att föreläsa under titeln In Search of the Lost Scribes: A Numerical Approach to Greek Paleography. I föredraget beskriver Janz sin metod att använda statistisk analys av medeltida skrivares handstilar för att därigenom identifiera skrivare som annars anses ”förlorade”; således är föredragets innehåll av lika stort intresse för dem som sysslar med texttradition i allmänhet som för dem med mer specifika intressen.  Givetvis finns det chans att mingla med föredragshållaren efter föredraget (snittar har utlovats); att undertecknad också kommer att närvara är självskrivet.

Utdrag ur florensmanuskriptet Conv. Soppr. 152 (daterat 1282), ur Sofokles Filoktetes (vs. 917-8)

Utdrag ur ett florensmanuskript (Conv. Soppr. 152, daterat 1282), ur Sofokles Filoktetes (vs. 917-8)

Dr Dr Janz (ja, han har faktiskt två doktorsgrader) har, vid sidan om sitt dagliga arbete ägnat de senaste åren åt att göra en ny utgåva av scholierna till Sofokles, och närmar sig nu färdigställandet. Den följande dagens seminarium, vilket till skillnad från måndagens föreläsning huvudsakligen är ägnat åt dem med förkunskaper i grekiska, heter således Scholia: What are they Good For? Reflections on a New Edition of the Sophocles Scholia. Kort sagt, allt du alltid har velat veta om Sofoklesscholier men varit för rädd att fråga om. Scholier kan bestå av ett enstaka ord skrivna alldeles ovanför ett annat, såsom på bilden intill, där ett φεῦ (”pheu”) skrivits ovanför ett οἴμοι (”oimoi”); det är dock vanligt att det rör sig om en större mängd text skriven i marginalen. Seminariet äger rum i samma sal som det tidigare evenemanget, tisdagen den 9 juni kl 10.15-12.00.

Nike från Samothrake i gipsavgjutning på Konstakademien - originalet på Louvren (foto: Inger Eriksson)

Nike från Samothrake i gipsavgjutning på Konstakademien - originalet på Louvren (foto: Inger Eriksson)

Svenska Parthenonkommittén, gruppen som arbetar hårdast för att skulpturerna från Akropolis ska återbördas till Athen på ett eller annat sätt, har årsmöte imorgon, lördagen den 25 april. Mötet åtföljs av en ”Grekisk temaeftermiddag” mellan kl. 14 och 16, på Medelhavsmuseet i Stockholm.

Det speciella med årets evenemang är att man, efter de två inledande programpunkterna, läsning av ”texter från det antika Grekland” (Kristina Adolphsson) och ”Marbles Reunited – Ethical and Architectural Issues” (föredrag av Tom Flynn), förflyttar hela mötet till Konstakademien, ett stenkast bort. Där kommer Hans Henrik Brummer att kåsera om gipsavgjutningar av klassiska verk. Hedersordförande Sture Linnér står sedan för de avslutande orden.

Jag kan själv inte närvara på grund av uppdrag på annat håll, men upplägget låter onekligen värt en resa.

Den annars hyfsat öde frågelådan fick oväntat men välkommet besök igår – signaturen AH skriver:

Jag är poet, och har konstruerat ett eget ord.
Min enkla fråga till Dig är om det är korrekt
grammatiskt. Jag har satt ihop det grekiska
ordet för öken (eremos) med ändelsen -naut…
det blir alltså Eremonaut. Det ska alltså betyda
ökenseglare… är mitt nya ord korrekt och möjligt
att använda som namn på tex. en internetsajt?

Denna ogenerade skaparlust kombinerad med intresset för grekiska värmer självklart ett gammalt grekhjärta! Visst betyder ordet eremos (ἐρῆμος) ofta öken, men man måste samtidigt vara medveten om att ordet ursprungligen var ett adjektiv som betydde öde, ensam, tom. Homeros (Il. 10.520) talar exempelvis om en tom plats:

ὡς ἴδε χῶρον ἐρῆμον, ὅθ’ ἕστασαν ὠκέες ἵπποι
märkte att stället var tomt där de snabba hästarna varit (Björkeson)

men redan Herodotos (2.32) talar om τὰ ἔρημα τῆς Λιβύης och menar de öde (delarna) av Libyen, det vill säga öknen. Den vanliga substantiveringen ἡ ἐρῆμος bygger på ellipsen av ett ord för land,  χώρα. Det var exempelvis i en sådan eremos som Jesus tillbringade 40 dagar, enligt Lukasevangeliet (4). I ordet eremit finner vi två av dessa betydelser på en gång: det rör sig om en ensling, ”en människa som dragit sig tillbaka i ensamhet, ofta till öde trakter” (NE); jämför även eremitage.

Än idag lär det finnas eremiter bland klippkyrkorna i Lalibela, Etiopien

Än idag lär det finnas eremiter i de monolitiska byggnaderna i Lalibela, Etiopien

På 60-talet betydde 'cybernaut' ungefär robot

I 60-talets fantasivärldar var 'cybernaut' liktydigt med robot

När det gäller den andra delen av ordet är det kanske mer lättidentifierat genom dess bruk i vanliga sammansättningar. Grekiskans ναύτης (nautes) betyder seglare eller kanske snarare sjöman, och är bildat på ordet för skepp eller fartyg, ναῦς (naus), nära släkt med latinets navis och sanskritens naús. Ordet användes (enligt OED) redan 1784 i nybildningen aeronaut, men ger också klart äldre associationer; jag tänker främst på argonauterna, men också på de tidiga aeronauterna Daidalos och Ikaros. De idag klart vanligare orden astronaut och kosmonaut är exempel på egenheter som kan uppstå av vår tids nybildningar med ord från de antika språken. Astro– kommer från ett ord för stjärna, ἄστρον (astron), medan kosmo– kommer från κόσμος (kosmos), vilket betyder ordning, men också är ett annat ord för världsalltet eller universum. De två orden är i de flesta avseenden synonyma; det som skiljer dem åt är kanske bara stereotypa uppfattningar om USA och Sovjetunionen. En sentida uppstickare är taikonaut, ett annat ord för rymdfarare från Kina, vilket är bildat på ett kinesiskt ord för yttre rymden (tai kong, OED igen) och det nu bekanta indo-europeiska –naut. Andra mer eller mindre berömda sammansättningar är aquanaut och det mer långsökta cybernaut (som har sina rötter i ordet för rorsman, κυβερνήτης). Gemensamt för de äldre bildningarna är att ”seglatsen” sker med ett fartyg av något slag – men i nyare ord som psychonaut (eller Reaganaut, för den delen) verkar detta element ha gått förlorat. Företaget Agronaut är bara konstigt.

Svaret på din fråga, AH, är således: Visst kan eremonaut betyda ”ökenseglare”, eller kanske ”ökenfarare”. Jag ser mycket fram emot att få veta mer om sajtens innehåll!

I lördags offentliggjorde bokaffären Hedengrens i Stockholm sin reakatalog, och som vanligt innehöll den både det ena och det andra, som kan vara av intresse för den klassiskt orienterade. Eftersom Latinbloggen redan omnämnt det mesta av intresse, kan jag koncentrera mig på några få godbitar.

mazur_motionBland de litet mer oväntade antikanknutna bidragen hittar vi Joseph Mazurs The motion paradox – The 2500 year old puzzle behind all the mysteries of time and space (89 kr). Tillhör du dem som gått hela livet (mer eller mindre) och grunnat på Zenons paradoxer? Här tas dessa upp på största allvar när författaren ledsagar oss genom olika tiders försök att vederlägga dem. ”Yet for all their answers, the fundamental premise that motion is an illusion created by consciousness still remains.” (Publisher’s Weekly)

Arkeologiskt inriktade, och i det mindre formatet, finns två potentiella godbitar: kanske något för den förutseende att köpa och ge bort i julklapp? Pocketböckerna Search for Ancient Greece och Search for Ancient Rome (båda 65 kr) verkar vara lagom ambitiösa, och som ”pocket-size encyclopediae” kunna ge svar på alla små frågor vi har (eller hur?).

moor_coffeeHedengrens har också iscensatt något av en Platonfestival i miniatyr i år, men så handlar ju dennes texter också om något så angeläget som meningen med allting, typ:

οὐ γὰρ περὶ τοῦ ἐπιτυχόντος ὁ λόγος, ἀλλὰ περὶ τοῦ ὅντινα τρόπον χρὴ ζῆν.
What is at stake is far from insignificant: it is how one should live one’s life. Staten I. 352d (Blackburns övers.)

Jämte den sakliga och sannolikt superseriösa genomgången som erbjuds av Simon Blackburn i Plato’s republic – a biography (185 kr: ur serien Books that changed (alt. shook) the world), finner vi den anspråkslösare Coffee with Plato (130 kr), med förord av Robert M. Pirsig. Även denna är del i en serie, i vilken vi också erbjuds att dricka kaffe tillsammans med en annan grekisk storhet, Aristoteles, liksom med senare kändisar, såsom The Buddha, Einstein, Marilyn, Michelangelo och Groucho.

symposiumJag måste också i det här sammanhanget nämna den sanslöst snygga Symposion-utgåvan ur Penguins Great Ideas : Series 2, även om den inte verkar säljas på H-grens. Glöm dock inte bort att Symposion finns i nyöversättning (2000) till svenska, i en volym tillsammans med Sokrates försvarstal, Gorgias, Kriton samt ytterligare några dialoger.

Tröjan finns även som t-shirt, både för "dam" och "herr"

Tröjan finns även som t-shirt, i både dam- och herrmodell

I samband med att olika aktörer inom ”handeln” i dagarna avslöjar vad de kallar årets julklapp vill jag passa på att ge mitt förslag, jag också. Vad sägs om en omtvistad klassiker: ett mjukt paket? Budskapet kunde väl inte vara klarare – eller? Man måste bara bestämma sig för vilket som väger tyngst, text eller bild, vilket kanske inte är alldeles lätt. Den svårsmälta och provocerande inkongruensen dem emellan skapar å andra sidan en spänning i tröjan – och så är det ju kul. Man kan lugnt säga att jag vet vad jag önskar mig i julklapp.

Det finns dessutom en koppling mellan unionsgösen och Grekland, även om den inte är alldeles uppenbar. Slutet på det ottomanska herraväldet över Grekland i början av 1800-talet föregicks av det grekiska frihetskriget. I denna kamp engagerade sig även en del icke-greker, bland andra den brittiska poeten Lord Byron. Dennes insatser var betydande och hans popularitet likaså; hade han inte omkommit av sjukdom, kunde denne engelsman ha blivit det självständiga Greklands förste kung (vilket istället den minst sagt misslyckade prins Otto från Bayern blev). Lord Byron betraktas idag som en nationalhjälte och hedras med en egen gata i flera grekiska städer; Athens Odos Vironos ligger precis vid foten av Akropolis, i stadsdelen Plaka.

Byrons nära vän Percy Bysshe Shelley, även han engelsman, var i sin tur den som i filhellensk yra formulerade den berömda sentensen ”We are all Greeks!”, som fortsätter ”Our laws, our literature, our religion, our arts, have their root in Greece.” Den amerikanske presidenten Clinton drog sig inte för att slå på den stora trumman i samband med ett Greklandsbesök.

We are all Greeks! We are all Greeks, not because of monuments and memories, but because what began here two-and-a-half thousand years ago, has at last, after all the bloody struggles of the 20th century, been embraced all around the world.

Några år senare skickade en vän till mig ett vykort från Zakynthos undertecknat med en variant på de berömda orden, som jag sedermera gjorde till denna blogues underrubrik – den är helt enkelt för bra för att behålla för sig själv. Att även andra har varit inne på samma spår gör inte saken sämre.

greece

"Here's the funny thing. Even though we put this description on here explaining that we know that's not the flag for Greece and that's the joke, we'll still get about two or three emails a week telling us that we're idiots for mixing up countries." (BustedTees.com/Greece)

Minns ni Juan Coderch, mannen bakom Akropolis World News? Nu har det äntligen kommit en ”konkurrent” som tagit upp kampen med hans löparintresse. Thomas Loughlin, doktorand från Liverpool och stipendiat vid The British School i Athen, ska delta i det klassiska (eller ska jag säga ”riktiga”) maratonloppet – från Marathon till Athen. Även sträckningen har halvgamla anor; den är densamma som vid 1896 års nyinvigda olympiska spel. (En utläggning om loppets bakgrundshistoria finner du här.) Loppet äger rum söndagen den 9 november, och betraktas som ett av världens tuffaste, på grund av den stundtals svåra terrängen. Det är egentligen för sent att anmäla sig, men enligt hemsidan tar de emot ytterligare deltagare mot en tilläggsavgift, dock endast till en viss gräns, som kommer att meddelas ”in due time”. Om du inte hinner delta i Athen, kan det kanske vara ett alternativ att istället delta i Roms maraton, det femtonde i ordningen, den 22 mars 2009.

Varför är det nu en så stor sak att han ska delta i loppet? Jo, han springer för att samla in pengar till The British Schools verksamhet, som bland annat behöver pengar för att kunna dela ut stipendier för studier och forskning inom ”Hellenic studies”. Jag vet inte om det är möjligt att bidra med pengar från Sverige, men om man är ”UK taxpayer” kan man skänka via Justgiving. Den som befinner sig i Grekland kan höra av sig direkt per telefon ((+30) 2107210974, 2107292146) eller mejla till följande adress: admin@bsa.ac.uk

Nu händer det igen – en otroligt intressant och viktig sak är på gång i England, utan att jag har möjlighet att vara där. The Oxford University Classical Drama Society framför just nu inget mindre än Aischylos Agamemnon – troligen det mäktigaste dramat som finns bevarat från antiken; pressreleasen kallar det ”the quintessential Greek Tragedy”. Handlingen bygger på vad som händer när krigsherren Agamemnon återvänder till sitt hem i Mykene efter att Troja äntligen har fallit. Föga anar han det hemska öde som gudarna planerat åt honom. Som de flesta vet planerar hans hustru, Klytaimnestra, att ta sin makes liv. Hon är fortfarande rasande på grund av att maken offrade deras dotter, Iphigenia, för att vända krigslyckan. Att han dessutom visar sig ha tagit med den trojanska prinsessan Kassandra som ”frilla” lindrar inte direkt hennes raseri. Mörka och fruktansvärda scener väntar.

Du glommer inte att ta av dig klockan ikvall, va

"Du glömmer inte att ta av dig klockan ikvall, va?"

Det som gör denna föreställning speciell, för att inte säga unik, är att den framförs på originalspråket, det vill säga på antik grekiska. För att göra föreställningen än mer unik använder skådespelarna masker utformade ungefär som hjälmar, i enlighet med hur man tror att det gick till på Aischylos tid; därtill kommer specialskriven musik och koreografi. Jag saknar ord för att uttrycka hur kul jag skulle tycka det var att uppleva detta någon gång. På hemsidan finns massor av fördjupningsmaterial att förkovra sig i; strunt i att det främst är avsett ”for schools” – här finns något för alla. Jag kan särskilt rekommendera deras ”Education Pack” – perfekt för den som vill fördjupa sig i grekisk tragedi i allmänhet och Agamemnon i synnerhet.

Inspirerad av kollegan SDIL vill jag testa att presentera några höjdpunkter ur den senaste tidens bokflöde i notisform. Via BMCR kan man få aktuella recensioner av nyligen utgiven litteratur inom det antika ämnesområdet, och i det månatliga utskicket ”Books received” får man veta vad det allra senaste är. Ur denna lista har jag i min tur plockat ut några godbitar.

Adrian Kuzminski ligger bakom boken Pyrrhonism: how the ancient Greeks reinvented Buddhism. (Lanham: Lexington Books, 2008.) Den verkar särskilt intressant i ljuset av de kopplingar mellan Grekland och Österlandets dhamma som tidigare belysts av fragmentarius.

Adrian Kuzminski argues that Pyrrhonism, an ancient Greek philosophy, can best be understood as a Western form of Buddhism. Not only is its founder, Pyrrho, reported to have traveled to India and been influenced by contacts with Indian sages, but a close comparison of ancient Buddhist and Pyrrhonian texts suggests a common philosophical practice, seeking liberation through suspension of judgment with regard to beliefs about non-evident things.

Nästa tips är en lite lättsammare historia. En ny utgåva av Robert Garlands Daily life of the ancient Greeks (Indianapolis; Cambridge: Hackett Publishing Company, Inc.) från 1998 ska komma vid årets slut. Jag tycker bara den verkar vara så trevlig, helt enkelt; det är en sådan bok som jag önskar att jag tog mig tid att läsa när jag har ledigt.

Drawing on the most recent scholarship, this engaging, accessible volume brings ancient Greek society – from food and drink to literacy, the plight of the elderly, the treatment of slaves, and much more – vividly to life; it also explores the mentalities and morals of ordinary ancient Greek citizens at all societal levels. More than forty illustrations are included, as are maps, a chronology, a glossary of Greek terms, and suggestions for further reading.

Mitt sista tips liknar det förra, och är i själva verket två: Philip Matyszak ligger bakom Ancient Athens on 5 Drachmas a Day och syskonboken Ancient Rome on 5 Denarii a Day. (London: Thames & Hudson, 2008) Det är lätt att avfärda tramsiga böcker av det här slaget, men jag tror att de spelar en viktigare roll än man riktigt vill erkänna. Jag erkänner dessutom villigt att jag många gånger fantiserat om hur jag egentligen skulle klara mig om jag på något magiskt sätt förflyttades till 400-talets Aten. Det är ju inte bara språket som måste klaffa, trots allt. Det blir dock lätt en smula forcerat när en ”D.Phil.” från Oxford ska vara ”irreverently unacademic” – men just därför kan det nog också bli rätt kul.

Welcome to Athens in 431 BC! This entertaining guide provides all the information a tourist needs for a journey back in time to ancient Athens at its pinnacle of greatness more than 2000 years ago.
Travel via Thermopylae, the Oracle at Delphi, and the site of the epic Battle of Marathon to the city of Athena, goddess of wisdom. Meet Socrates, Thucydides, Phidias, and others who are among the greatest philosophers, writers, and artists who ever lived. Encounter ordinary Athenians in the marketplace and at the theater and learn the true character of one of the most extraordinary cities of any age.

« Föregående sidaNästa sida »