Praxagoras kök

I veckan som gick blev jag kontaktad av Elin Strand Ruin, arkitekt och konstnär med ett särskilt intresse för det offentliga rummet. Hon ville ha hjälp med att översätta en text från grekiska till svenska i samband med hennes senaste projekt, Praxagoras kök och hade hört talas om att jag umgicks med tanken att översätta Aristofanes till svenska. Följande text är hämtad ur projektbeskrivningen.

”Konst i Krysset” innehåller också satsningen Magiska Drömträdgården, ”en kreativ workshop som tar barns röster om sin stad på allvar”

Som en del av projektet Konst i Krysset kommer arkitekten och konstnären Elin Strand att, i dialog med boende i Hallonbergen, skapa ett utomhuskök som konstverk.
I en förstudie under hösten 2016 kommer ett mobilt kök användas som ett verktyg för att utforska skapandet av nya typer av offentliga platser i Hallonbergen och Ör, uppbyggt kring matlagning som aktivitet. Målet är att tillföra kvalitéer från det privata hemmet till det gemensamma rummet. Specifika platser i området som undergångar, trappor, refuger och gångvägar kommer att testas och aktiveras tillfälligt genom matlagning. I samband med matlagningen kommer Elin Strand att tillsammans med deltagarna genomföra en undersökande läsning ur det antika grekiska dramat ”Kvinnornas Folkförsamling” av Aristofanes. I dramat övertalar Praxagora och hennes systrar männen att kvinnorna ska ta över den politiska makten medan de är i krig. När kvinnorna tagit makten över staden flyttar de ut köken på torget för att kunna ha uppsikt över staden samtidigt som de lagar mat åt sina
familjer. Praxagora vänder ut och in på det privata och offentliga med syfte att ändra sin stad och villkoren för dess offentliga liv. Det slutliga konstverket kommer invigas i Hallonbergen under 2017.

”När jag föreställer mig denna scen mitt i det offentliga rummet; kvinnan som hackar mynta och sköljer paprika under riKvonnnnande vatten, så ser jag hur hon omfattar både stadens minsta och största skala med hjälp av ögonen och händerna.”

Jag har sedan länge intresserat mig särskilt för det grekiska dramat, och för Aristofanes komedier i synnerhet. I mitt bidrag till antologin Klassisk filologi i Sverige, som bestod av en genomgång av samtliga översättningar av just Aristofanes till svenska, konstaterade jag att det fortfarande finns en komedi som överhuvudtaget aldrig blivit översatt, inte ens en liten del. Ni kan ju bara gissa vilken det rör sig om, och mitt svar till Elin Strand Ruin kunde således bara bli ett enda—detta var precis den knuff i rätt riktning jag behövde för att komma igång med arbetet.

Dramat heter Ἐκκλεσιαζούσαι (Ekklesiazoúsai), vilket på svenska ungefär betyder ”Kvinnorna som håller folkförsamling”. Den bästa översättningen som håller sig hyfsat nära det grekiska originalet blev därför ”Kvinnorna i folkförsamlingen”. På grund av mina semesterplaner hade jag inte möjlighet att översätta hela dramat före den planerade ”undersökande läsningen” som ska äga rum redan i mitten av augusti. Istället valde Elin ut ett antal passager som passade hennes syften, och det är dessa jag har översatt—snabbt, grovt, preliminärt, och definitivt inte på vers. Meningen är att det ska vara läsbart, och kanske även spelbart. Tanken är att jag längre fram ska översätta dramat i sin helhet och publicera det i bokform.

Jag ger här ett smakprov ur min översättning. Scenen är från dramats början, när Praxagora övar inför talet i folkförsamlingen, där en stor grupp kvinnor planerar att, utklädda till män, rösta igenom ett förslag som överlämnar själva staten i kvinnornas händer. (vv. 205–241)

Praxagora
… Ni, folket, är nämligen ansvariga för att det är så här. För eftersom ni får lön av de allmänna medlen ser var och en bara till sin egen vinning; samtidigt står staten och stampar, som Aisimos. Men om ni gör som jag föreslår finns det fortfarande en räddning. Jag menar att vi måste överlämna staden till kvinnorna. Vi har dem ju redan som förvaltare och styresmän därhemma.

En kvinna
Väl talat, väl talat! Ja, ja! Bravo!

En annan kvinna
Fortsätt, fortsätt, min bäste herre!

Praxagora
Att de är bättre än oss till sin karaktär ska jag nu visa. Till att börja med färgar de ullen i varmt vatten enligt den gamla sedvänjan, varendaste en — du kommer aldrig få se dem göra på något annat sätt. Den athenska staten däremot skulle aldrig hålla fast vid något som funkar bra, utan skulle istället ägna all sin tid åt någon ny idé. Under tiden lagar kvinnorna mat sittande, precis som de alltid gjort. De bär saker på huvudet, precis som de alltid gjort. De firar thesmoforiefesten, precis som de alltid gjort. De bakar bröd, precis som de alltid gjort. De irriterar sina män, precis som de alltid gjort. De har älskare i hemmet, precis som de alltid gjort. De köper godsaker till sig själva, precis som de alltid gjort. De gillar oblandat vin, precis som de alltid gjort. De gillar att ha sex, precis som de alltid gjort.

Därför, mina herrar, låt oss lämna över staden till dem, och vi ska inte babbla en massa, eller höra efter vad de tänker göra — nej, låt dem helt enkelt styra! Särskilt med tanke på att de först och främst önskar ta vara på våra soldater, eftersom de är mödrar; och dessutom, vem är mer angelägen att skicka fler matransoner än den som födde dig? Kvinnor är dessutom särskilt bra på att fixa fram pengar, och när de har makten kommer de aldrig att låta sig bli lurade — de är ju så vana vid att luras själva! Jag skippar resten. Om ni går med på mitt förslag har ni chansen att leva ett liv i lycka.

En kvinna
Väl talat, käraste Praxagora, och så skickligt!