I väntan på några längre inlägg jag går och ruvar på kan jag inte låta bli att dela med mig av följande fadäs. I samband med en ny tillbyggnad vid Cambridge Universitys fakultetsbyggnad för ”classics” skulle man säkerhetsanpassa entrédörrarna som är helt gjorda i glas, och då fick man för sig att man kunde göra detta genom att pryda dem med ett väl valt citat. Vad kunde då passa bättre än ett högtravande och storstilat sådant från lärdomsgiganten nummer 1, Aristoteles? Som inledning till hans kanske mest berömda verk, som i sig namngav ett vetenskapligt fält, Metafysiken, står följande ord:

Πάντες ἄνθρωποι τοῦ εἰδέναι ὀρέγονται φύσει.
Av naturen strävar alla människor efter att veta. (980a)

Ordagrant fick böckerna om metafysiken (som ju med modern terminologi snarare kan sägas vara kapitel) sitt namn eftersom de placerats efter — μετά — böckerna om fysiken. Man kan också förstå ordet metaforiskt, att böckerna behandlar det som går utöver den vanliga fysiken. I vilket fall som helst faller det sig väl naturligt att först behandla det som ”finns”, för att sedan gå över till det som ”inte finns”, om man säger så. Häri handskas Aristoteles alltså med de verkligt stora frågorna, såsom ontologi, existens, egenskaper och liknande, och det var alltså genom dessa ord som studenterna skulle inspireras till storverk.

Nu var det bara så att det skedde ett litet misstag med inskriptionen:

Uppsättning blev enligt uppgift mycket lyckad - undertecknad kunde dessvärre inte vara där.

För den skarpögde — liksom förhoppningsvis även för en stor mängd andra — syns det ganska snart att det finns ett misstag här. Saken är nämligen den, att ett latinskt S har ”smugit” sig in istället för sin grekiska släkting Σ, och ja, det ser faktiskt ganska bedrövligt ut. För den som sysslar med grekiska till vardags är det dock kanske inte fullt så upprörande; egentligen är det ju samma gamla fenomen som när man ”lånar” in grekiska bokstäver i en text som annars är skriven med latinska bokstäver för att få den att se mer ”grekisk” ut, en metod alldeles nyligen tillämpad av studentgruppens vid Universitetet i Oslo uppsättning av Aristofanes Molnen. Den stora skillnaden är dock graden av medvetande med vilket det har utförts; här är det knappast frågan om en medveten handling. Märkligast med hela historien är kanske det faktum att saken först uppmärksammades på en av de anställdas blogg, närmare bestämt professor Mary Beards, som visserligen skyller misstaget på gudarna. När ärendet sedan svällde ut i riksmedia kunde inte tidningen Daily Mail låta bli att själva göra ett lika pinsamt misstag, då de i rubriken talade om det ”latinska” citatet: ”Red faces at Cambridge University as Latin inscription on £1.3m building has wrong spelling”. Även efter att de ändrat rubriken (”Aristotle’s all Greek to Cambridge classicists as inscription by philosopher is misspelled on £1.3m building”) kvarstår ett annat problem för den som är petnoga (och ibland kan man väl tillåta sig att känna sig lite sådan): det är inte frågan om en felstavning, bokstaven ‘S’ är ju ”rätt”, utan det rör sig väl snarare om ett typografiskt misstag.

Nåväl. För många gör det kanske inte så stor skillnad, vare sig det handlar om något råkar vara latin eller grekiska, eller om hur något skrivs korrekt på något av språken. Men, skulle det nu vara så är det emellertid alldeles uppenbart att Aristoteles missade grovt i sin grundpremiss till Metafysiken

Annonser