William Blakes "The Number of the Beast is 666" från 1805 ca, finns på Rosenbach museum and library, Philadelphia

William Blakes "The Number of the Beast is 666" från 1805 ca, finns på Rosenbach museum and library, Philadelphia

Medan jag filar på några lite längre texter vill jag passa på att följa upp historien om umeåflickan som begåvades med ”odjurets tal” i sitt personnummer. Jag skrev ett ganska långt inlägg om saken den gången (september -08), och kan inte fördjupa mig ytterligare i saken nu; nu rör det sig dock om ytterligare en flicka i Umeå som fått de ominösa kontrollsiffrorna.

De nya föräldrarna överklagade personnumret eftersom de kände oro för sitt barn: ”Vi tänkte mest på hennes känslor när hon blir i tonåren” ska mamman ha sagt, enligt Västerbottens-Kuriren. Idag meddelar V-K, liksom SvD, att saken inte kommer att prövas i länsrätten, med en lika enkel som snustorr förklaring från domstolen: ”Kontrollsiffror kan inte överklagas”. Man undrar dock hur snacket gick i rättens korridorer — jag är dessvärre inte helt hundra på att alla kände sig lika säkra på vad de själva skulle ha tyckt.