Medan kampen om de klassiska språkens överlevnad, såväl på universitets- som gymnasienivå, utkämpas härhemmaplan, pågår liknande kamper också på andra ställen; för vem hade trott att grekiskan och latinet var ohotade någonstans? I vårt närmaste grannland västerut finner vi idag en artikel i Morgenbladet, där vi bland annat får ett bra tips att använda för marknadsföringen av de klassiska språken: ”Vår strategi var å slutte å klage over det som var dårlig, og fremheve det som er bra, blant annet at trivselsfaktoren blant studentene er høy”. Låter som en helvettig strategi, inte sant? Det är i alla fall en bra början.

Ungefär så här går det till när jag undervisar på gymnasiet

Så här känns det när jag undervisar, ungefär.

Men varför detta plötsliga intresse för Norge, undrar ni kanske? Svaret är enkelt, och samtidigt ganska roligt. Jag har fått anställning som ”universitetslektor i gammelgresk” på universitetet i Oslo under detta läsår, och en av mina studenter var tvungen att gå mitt i en lektion för att vara med på intervjun (i tisdags). En annan sak som kanske gläder alla grekentusiaster där ute är att flera års lobbyverksamhet äntligen gett resultat: Södra Latins gymnasium i Stockholm har erbjudit sina elever att läsa grekiska! Och vad bättre är, inte mindre än 25 personer har anmält sig till kursen! Vem är det som undervisar på kursen, då? Jodå, ni gissade rätt. Undertecknad kan nu alltså även titulera sig gymnasielärare i grekiska. Att detta har fått ödesdigra konsekvenser för mitt skrivande här har blivit smärtsamt uppenbart. Återstår att se om jag får det lite lugnare längre fram.

Aktuellt just nu: sjätte och sista bandet av Jan Stolpes översättning av Platons opera omnia ges ut inom kort. Jag hoppas återkomma med en notis om jippot som ska högtidlighålla färdigställandet av detta unika verk.