Maj Samzelius böcker om den grekiska mytologin har trollbundit tusentals läsare.

Maj Samzelius böcker har varit en självklar introduktion till den grekiska mytologin för tusentals unga - och säkert också för deras föräldrar.

I Eva-Carin Gerös snart årsgamla bok Grekerna – språket, kulturen, myterna saknade många ett avsnitt om just den grekiska mytologin, delvis beroende på att man av undertiteln lätt kunde få intrycket att de skulle behandlas, delvis också då just mytologin är ett ämnesområde som alla kan relatera till, på ett eller annat sätt. Vem känner inte till sagorna om trojanska kriget, om Theseus och Ariadne, labyrinten och minotauren, om Oidipus och sfinxens gåtor, eller om de olympiska gudarna? Och visst är det lätt att känna att dessa myter verkligen speglar olika aspekter av den mänskliga tillvaron. På ett sätt kan mytologin sägas vara en av de mest ”tillgängliga” ingångarna till antikens tankesfär – det är inte utan orsak som den gamla bok- och radioserien Hjältar och monster på himlavalvet gjorde stor succé när det begav sig. I dagens UnderStrecket (Många vägar till myternas mystik) lägger Gerö äntligen ut texten om myter och mytiska berättelser, och illustrerar olika perspektiv på vad myterna egentligen betyder – i en form som kunde varit en del av boken.

Vi får inblickar i såväl traditionell som modern mytteori, och två ”viktiga, bland flera tillgängliga alternativ[a]” synsätt för att åskådliggöra detta ganska problematiska område ställs emot varandra: ”Svenbros mångfasetterade, fantasieggande kalejdoskop eller Lévi-Strauss reducerade, kyligt eleganta modell med anspråk på allmängiltighet i tid och rum”. Gerö tar i slutet av sin text ett steg i Lévi-Strauss riktning, efter att ha rubricerat Svenbros tillvägagångssätt som ”mystifierande”, men också talat om hans ”myllrande detaljrikedom”; alldeles klart är att området äger högintressanta kvaliteter, men också problem som ibland framstår som oöverstigliga. Icke desto mindre är det framför allt försöken att förstå som är det viktiga – inte att servera färdiga svar.

Jag noterar samtidigt med skräckblandad förtjusning att Odysséen än en gång ska bli film – Warner har enligt uppgift skaffat rättigheterna till en bearbetning gjord av Ann Peacock. Allt verkar dock än så länge mest vara rykten; men visst vore det på tiden?