För en tid sedan läste jag den sjunde och sista boken i Harry Potter-serien, och det första som möter läsaren, innan det första kapitlet börjar, är ett citat ur Aeschylos Gravoffret (i R. Fagles översättning, vv. 466-478):

Återigen blir vi påminda om allt det roliga som engelsmännen har för sig med det grekiska dramat. Här en affisch från 1999 års uppsättning av just "Gravoffret".

Återigen blir vi påminda om allt det roliga som engelsmännen har för sig med det grekiska dramat. Här en affisch från 1999 års uppsättning av just "Gravoffret".

Oh, the torment bred in the race,
the grinding scream of death
and the stroke that hits the vein,
the haemorrhage none can staunch, the grief,
the curse no man can bear.

But there is a cure in the house
and not outside it, no,
not from others but from them,
their bloody strife. We sing to you,
dark gods beneath the earth.

Now hear, you blissful powers underground –
answer the call, send help.
Bless the children, give them triumph now.

ὦ πόνος ἐγγενής,
καὶ παράμουσος ἄτας
αἱματόεσσα πλαγά,
ἰὼ δύστον’ ἄφερτα κήδη,
ἰὼ δυσκατάπαυστον ἄλγος.

δώμασιν ἔμμοτον
τῶνδ’ ἄκος οὐκ ἀπ’ ἄλλων
ἔκτοθεν, ἀλλ’ ἀπ’ αὐτῶν,
δι’ ὠμὰν ἔριν αἱματηράν•
θεῶν <τῶν> κατὰ γᾶς ὅδ’ ὕμνος.

ἀλλὰ κλύοντες, μάκαρες χθόνιοι,
τῆσδε κατευχῆς πέμπετ’ ἀρωγὴν
παισὶν προφρόνως ἐπὶ νίκηι.

Aeschylos förtätade stil i körsången har dessvärre helt gått förlorad i den engelska översättningen, men innehållsmässigt är den faktiskt inte så dum. Zilliacus översättning till svenska (från 1929) är avsevärt mer i stil med det lapidariska originalet: Ve dig, förbannelsens arv, ofärds ohyggliga slag, öppna och blödande sår! Ve, sorger för tunga att bära, ve, kval som ej någonsin ändas! Utifrån kommer ej bot. Huset skall hela sig självt. Endast en blodsfrändes hand kan bota, med fruktansvärt blodsdåd. Så hören, I gudar av Hades! Ni saliga makter av Underjord, förnimmen i nåder denna vår bön om hjälp åt barnen – och seger!

Att inleda en bok med ett citat hämtat ur det grekiska dramat var inte J.K. Rowling först med, förstås; det mest kända (åtminstone för den engelskspråkiga publiken) exemplet är kanske Richard Adams Watership Down från 1972, i vilken varje kapitel inleds med ett eller flera citat. Det allra första kommer också här från Aeschylos, denna gång ur Agamemnon (översättare okänd, vv. 1308-1309) [Uppdatering 090421: Latinprofessorn vid institutionen har vid ett flertal tillfällen påpekat att Adams bok ingalunda är en barnbok, och har underbyggt sin argumentation bland annat med att uppvisa en annan utgåva, där det är den grekiska originaltexten som möter läsaren. Den engelska översättningen återfinns nederst på sidan, markerad med asterisk. Platoncitatet, som inleder kapitel 42, återges däremot endast på engelska, i båda utgåvor.]:

(Cassandra. Pheu, pheu!)
Chorus. Why do you cry out thus, unless at some vision of horror?
Cassandra. The house reeks of death and dripping blood.
Chorus. How so? ‘Tis but the odour of the altar sacrifice.
Cassandra. The stench is like a breath from the tomb.

(Κα. φεῦ φεῦ)
Χο. τί τοῦτ’ ἔφευξας, εἴ τι μὴ φρενῶν στύγος;
Κα. φόνον δόμοι πνέουσιν αἱματοσταγῆ.
Χο. καὶ πῶς; τόδ’ ὄζει θυμάτων ἐφεστίων.
Κα. ὁμοῖος ἀτμὸς ὥσπερ ἐκ τάφου πρέπει.

Stället råkar vara särskilt intressant för min forskning; som ni ser har jag inom parentes lagt till Kassandras inledande replik, som endast består av den dubblerade interjektionen φεῦ, pheu. Det har visat sig att den högfrekventa användningen av interjektioner i det grekiska dramat bland annat måste höra samman med vissa praktiska omständigheter. Eftersom skådespelarna bar masker och kunde vara så långt bort som 50 meter från åskådarna, som kunde vara så många som mellan 10 och 20 tusen, var förmedling av känsloupplevelser med ansiktsuttryck praktiskt taget omöjligt. Istället använde sig tragedin, och även komedin, av speciella ord för sådana upplevelser, liksom för att understryka särskilt viktiga ögonblick i handlingen. Många gånger användes också orden, som här, för att förklara för publiken ett annars osynligt skeende – hur ska man annars åskådliggöra att något luktar väldigt illa? Det är tilltalande att föreställa sig att interjektionerna i tragedin också ackompanjerades av stiliserade gester, och det är alldeles klart att komedin inte var sen att exploatera möjligheten att parodiera tragedins högtravande känsloutbrott.

Modern iscensättning av antika masker i Ronconis uppsättning av Aristofanes "Grodorna", vari Aeschylos och Euripides tävlar om vem som är kung av tragedi.

Modern användning av antika masker: Ronconis uppsättning av Aristofanes "Grodorna" från 2006, vari Aeschylos och Euripides tävlar om vem som är kung av tragedi.

J. K. Rowling lär ha ett särskilt gott öga till de klassiska språken (hon läste själv latin på universitetet i Exeter), så det är kanske inte så överraskande att de två första böckerna om Harry Potter också finns översatta till latin. Vad som brukar få folk att höja lite extra på ögonbrynen är dock att den första boken även finns översatt till antik grekiska. Nu har jag äntligen beställt ett eget exemplar (tack vare ett generöst presentkort från Södra Latins Språkdagarna); återstår att se hur översättaren använt sig av utropsorden. Och jag undrar också vilka ord som först kom till Morrissey när ”lukten av brända djur” drabbade honom häromdagen.