Så har jag äntligen kommit till Fondation Hardt, ett forskningsinstitut för studier i de klassiska språken, beläget strax utanför Genève i Schweiz. Jag ska stanna här i tre veckors tid, så det kommer förmodligen att finnas tillfälle att berätta om både det ena och det andra, även om den huvudsakliga anledningen till min vistelse här är att skriva på min avhandling.

Prometheus straff är ett av de så kallade eviga - han är fjättrad till en klippa, och varje dag kommer en örn och hackar ut hans lever

Prometheus straff är ett av de så kallade eviga - han är fjättrad till en klippa, och varje dag kommer en örn och hackar ut hans lever

Det i särklass mest överraskande idag hände när jag och en doktorand från Liverpool sprang en löprunda genom vad som kallas för Schweiz eget ‘Beverly Hills’ – den lilla kommunen Cologny; alldeles en passant får jag veta att vi precis passerar just den villa där Lord Byron, Percy Shelley, Mary Wollstonecraft och John William Polidori tillbringade sommaren 1816. Det var här, i Villa Deodati, som Mary (senare samma år gift Shelley) kom på grundidén till den minst sagt världsberömda romanen Frankenstein; or, The Modern Prometheus. Det som är särskilt intressant med Frankenstein för en grekiskafanatiker är att Shelley har bearbetat och tillämpat den antika myten om Prometheus, titanen som stal elden från gudarna och gav till människorna att använda fritt (något han fick betala dyrt för). Vetenskapsmannen Viktor Frankenstein gör ett liknande övertramp mot gud(arna) när han skapar nytt liv, och man har förstått romanen som en varning riktad till den ”moderna” människan, föranledd av den pågående industriella revolutionen. Skylten på fasaden berättade dock bara att lorden bott där och att han skrivit den tredje sången i arbetet om ”Childe Harold”. Jag antar att ni hör hur det låter.