Det är inte bara konstnärer, författare och vetenskapsmän som låter sig inspireras av den antika grekiska mytologin och dess sagor. Med en ganska jämn (om än inte särskilt strid) ström kommer det ut nya TV-spel baserade på hjältar och monster ur dessa, nu senast Rise of the Argonauts. Spelets huvudperson Jason var kung av Iolkos, och sagan om honom kommer för alltid att vara förknippad med jakten på det gyllene skinnet, vilket i sig är något att återkomma till vid ett senare tillfälle.
Superstjärnan Herakles lär ha varit en av de ursprungliga Argonauterna, liksom den något mindre kända Atalanta, en jägare som vuxit upp tillsammans med en grupp kentaurer. I SvD:s recension, där spelet kallas ett ”tjänligt höftskynkessplatter”, får vi veta att Argonauterna denna gång består av ett ”all star team”, där de osannolika figurerna Pan och Akilles också ingår. Jag har verkligen inget emot att man förhåller sig ”kreativt” till de antika sagorna och trixar till det lite (de säger exempelvis att Akilles kommer från Mykene, när han i själva verket kommer från Fthia i Thessalien, och att Pan under sina resor ofta återvänder till ”the isle of Delphi”). Samtidigt verkar det vara mer regel än undantag att de flesta spel av den här sorten lutar sig mot de allra mest grundläggande stereotyperna, såsom att Ares, krigets gud, är en ”facing your problems head on, speaking with your fists, sorting things out later”-typ. Är det för mycket begärt att spelutvecklarna ska förhålla sig kreativt även innehållsligt? Vore det inte intressant om Ares istället tilläts ha en sammansatt personlighet, med olika karaktärsdrag, och att han kanske till och med hade ögonblick av självtvivel?
Det värmer i vilket fall som helst ett grekhjärta att intresset för den antika (och särskilt den grekiska) mytologin alltjämt verkar må utmärkt – vi påminns också i recensionen om den kommande upplösningen av God of War. Inte bara utlovas vårt lystmäte av ”carnage and destruction”, spelets huvudperson, Kratos, kommer dessutom att ”take on mythology’s darkest creatures while solving intricate puzzles”. Dessutom läste jag att ”God of War explains, or ultimately will explain, why there are no more Greek myths.” Kanske man måste skaffa en PS3:a i alla fall?
15 januari, 2009 at 5:13 e m
“tjänligt höftskynkessplatter”!
Utmärkt formulering, summerar såväl Illiaden som min lördagskväll i två ord!
4 februari, 2009 at 1:19 e m
Bäste skribent!
Vad glad jag blev när jag hittade din blogg. Läser den med stor behållning!
Allt gott,
Christian (din gamle kollega från Gbg, 2004)
20 november, 2019 at 3:20 e m
[…] mängd olika dator- och tv-spel har producerats i teman som för spelaren tillbaka till den grekiska mytologins storhetstid. Några […]
15 mars, 2023 at 12:51 f m
boundaries
Antika TV-spel | 'Bland de dödlige växlar ju segern'