Jag är medlem i en grupp i vilken jag brukar ansvara för en ”Summïrung des Jahres”, dvs. en genomgång av det gångna årets viktigaste och mest intressanta tilldragelser. Eftersom denna blogue såg världens ljus den 29 februari i år kändes det naturligt att också här sammanfatta dessa tilldragelser – ”metabloggande” skulle kanske fragmentarius kalla det.

venanzioFörhoppningen är att ni, kära läsare, ska lära känna min sida lite bättre genom att få ta del av lite av den information jag har att tillgå. Visste ni till exempel att jag till dags dato har haft nästan 9000 besök? Det känns fantastiskt att så många är intresserade av den grekiska antiken och det som är relaterat därtill. Sidan ”Om Venanzio”, där jag gör en kortfattad presentation av mig själv, har totalt haft 538 besök, vilket borde innebära att jag haft minst lika många unika besökare! Det är mer än jag hade väntat mig, minst sagt. Kanske borde jag också tacka svd.se – jag har fått över 350 besök via deras blogglänkfunktion.

Mitt allra största tack vill jag framföra till (S)DIL och hennes latinbloggen – utan den hade det aldrig blivit någon grekblogg, den saken är säker. Att hon dessutom stått för ett stadigt influx av besökare genom sitt idoga länkande (totalt över 500 klick!) har varit avgörande för min snabba framväxt, det ser jag som givet. Bloggvärlden (jag har ännu svårt att se det sfäriska, så jag avvaktar med uttrycket) ger också insikter i det numerologiska och avgjort skakiga projekt som är bibliometri; bloggars popularitet bestäms genom det antal ”citeringar” de får av andra bloggar. Låter det cirkulärt? Det är det. Samtidigt säger ”alla” att bibliometrin är ”framtiden”, så kanske är det lika bra att vänja sig. Bland dem jag fått flest ”citeringar” av återfinns Ola WikandersUr språkens tunnlar”, och nu på sista tiden även ”Station Barbarossa”. Tack ska ni ha!

Vilket har det populäraste inlägget varit? Det är i princip dött lopp mellan tre:
(1) ”Florens – bildspecial” (anmärkningsvärt många verkar verkar vara på jakt efter bilder därifrån),
(2) ”Comus – Komos” (kan bero på kombinationen av fylla, en psykter (bilden) och grekiska gudar; vad vet jag), och
(3) ”Talmystik och vilddjur” (en djupdykning i NT borde locka en del folk). Det i särklass mest sökta av dessa är emellertid bildspecialen från Florens. Vad som gör dock mig lite besviken är att inte en enda person har lämnat någon kommentar; glöm inte att göra det när ni händelsevis ramlar över någon sida ni gillar. Feedback is everything, det är något man lär sig som doktorand.

culture_smallMitt eget favoritinlägg är däremot ”Moder jords livmoder”, kommentaren till Grekiska turistbyråns internationella reklamkampanj. Jag tycker att inlägget illustrerar min verksamhet ganska bra; för den som följt med ett tag är det ju uppenbart att jag älskar Delfi, och kanske var det därför jag kände att jag omöjligen kunde låta formuleringen gå förbi okommenterad. Att idén om Grekland som livmoder dessutom har beröringspunkter med den ogenerade filhellenismen ”vi är alla Greklands barn” skapar total rundgång. Jag har också svårt att hålla tillbaka ett brett leende när jag upptäcker att någon hittat till min sida med sökordet ”svetthydda” (igår!). Det hade jag  inte gissat i förväg, om man säger så.

Jag har under tiden som gått även lyckats slå hål på en del fördomar, inte bara om grekiskan, utan även om bloggandet som sådant. Ganska många personer har först reagerat med viss skepsis och endast försiktig entusiasm: ”din blogg… jaha, öhh, jag kanske kan titta på den nån gång…” Men när de sedan har tagit sig tid att verkligen titta har de allra flesta vänt upp mungiporna igen: ”men, den var ju intressant, och välskriven”; ”den var inte alls som jag trodde bloggar var”. Frågan är varifrån bloggar har detta envisa rykte – till och med Carl Bildt skriver ju, och hans ”Alla dessa dagar” är dessutom bland de främsta bloggarna på WordPress, varje dag! Men visst, varje dag brottas också en stereotyp, dokusåpaliknande blogg (skriven av ”Blondinbellas” pojkvän) med utrikesministerns, på samma lista.

karyatisVad kan man slutligen vänta sig av grekbl0ggen i fortsättningen? Bland de skisser jag redan påbörjat hittar vi exempelvis en bildspecial från Athen, en uppgörelse med en urgammal urban legend inom klassiska språk, något om det kontroversiella ämnet mimartister ur ett antikt perspektiv, och ett inlägg med rubriken ”Sprechen Sie Attisch?”. Frågor av alla slag är också mer än välkomna – det är särskilt roligt att svara på dem. Givetvis kommer även en fortsatt bevakning av dagspressens krumsprång om det antika ligga mig särskilt varmt om hjärtat. Jag har även fått önskemål om att tillåta mig vara mer personlig, vilket jag har försökt efterleva under den sista tiden. Är dock inte säker på om jag riktigt lyckats. Den som lever får se, heter det ju.