Jag hade i princip skrivit färdigt en summering av det gångna året för denna blogue, när jag dessbättre kom på andra tankar medan jag tittade in hos latinbloggen (min enskilt ivrigaste påhejare under året – tack (S)DIL!). Där blev jag påmind om Φαέθων, Phaethon, solguden Helios son, som tvingade sin far att få köra dennes vagn med katastrofala följder. Sagan är inte alldeles olik den om Daidalos och Ikaros – men den får vi ta en annan gång.

'Faeton åker för långt ner'

Teckningen är märkt: 'Faëton åker för långt ner'

Sagorna ur antikens mytologi fängslade och förtrollade mig långt innan jag bestämde mig för att mer aktivt syssla med de klassiska språken; jag tror förresten inte att lärarna någonsin talade om vad man talade för språk i antikens Grekland och Rom. Och inte frågade vi heller. Hursomhelst, när jag gick på lågstadiet fick vi i uppgift att illustrera någon av sagorna vi hört på en amfora (tvådimensionell, tyvärr), och jag valde då det ögonblick när Phaethon kommer för nära jorden, så att människorna blir brända av solens strålar. Att jag då följde i Rubens, Dizianis och Liss fotspår var mer än jag visste då. De olika meandermönstren är däremot min alldeles egen design. Så varsågoda och njut av denna ögonblicksbild av undergång och förödelse!

Och om tillräckligt många är intresserad av min årssummering kanske jag delar med mig av den också.