Det har kommit en ny mailfråga! Signaturen Erika skriver:

Jag är väldigt intresserad av historia, speciellt antiken, den grekiska antiken och jag skulle vilja få ett citat översatt korrekt.
Filosofen Sokrates lär ha sagt något i stil med ”Jag anser att jag är vis eftersom jag är medveten om att jag ingenting vet”. Lyder citatet exakt så? Hur skulle man isåfall skriva det på gammelgrekiska?
Använde Sokrates gammelgrekiska?

Den sista frågan är nog den enklaste att svara på – visst använde Sokrates ”gammelgrekiska”, eller attiska, den grekiska dialekt som talades i Athen under hans livstid, ca 470-399 före vår tideräknings början. Därefter blir det lite knivigare. Att be en forskare om ”exakta” svar är som att be ett barn vara vuxet – omöjligt. Därtill speglar Sokrates ord i sig upprinnelsen till det vetenskapsideal som präglar (de flesta av) dagens universitet; vi kan aldrig veta någonting säkert; denna nedslående insikt får dock inte hindra oss att göra vårt bästa.

socratesDet är till att börja med svårt att säga hur mycket av Sokrates egna ord vi har kvar, eftersom han själv så vitt vi vet inte skrev ned några. Han var ständigt upptagen (i varje fall om man ska tro den populära uppfattningen om honom) med att ansätta folk på agora, torget i Athen, med sina kluriga frågor och resonemang. Det var istället Platon, en av Sokrates anhängare, som såg till att dennes ”läror” förevigades genom att skriva ned dem i sina dialoger. Det är i en variant av en sådan dialog, Sokrates försvarstal, en återgivning av det tal Sokrates ska ha hållit till folkförsamlingen i sitt eget försvar (han stod anklagad för att ha korrumperat ungdomen, inte tro på gudarna, och för att skapa nya gudomligheter), som vi finner svaret på frågan. Allt hade, enligt Sokrates själv, sin början hos oraklet i Delfi (var annars?!), som påstod att han är den visaste människan av alla. På grund av detta orakelsvar kände han sig tvungen att försöka förstå vad som menades, eftersom han å ena sidan visste att han själv inte var särskilt vis, men samtidigt var medveten om att det är mot gudarnas natur att ljuga. Det är rimligt att anta, resonerar Sokrates, att ingen människa vet något av bestående värde, och därför måste han själv, som inte anser sig veta något, nog ändå vara visare än den som gör det. Han fortsätter:

ἔοικα γοῦν τούτου γε σμικρῷ τινι αὐτῷ τούτῳ σοφώτερος εἶναι, ὅτι ἃ μὴ οἶδα οὐδὲ οἴομαι εἰδέναι. (Apologia Socratis, 21d)
Således verkar det som att jag, i och med just denna lilla sak, är visare än denne man, eftersom jag inte anser mig veta det jag inte vet.

mug_socrates1Det är viktigt att fortsätta påminna sig själv om att det (i bästa fall) är Platons ord vi har kvar, inte Sokrates. Exempelvis skrev den samtide Xenofon en egen version av försvarstalet, men av olika skäl har denna inte blivit i närheten av lika inflytelserik som Platons. Bland annat var han inte där när det hände, utan var upptagen med Kyros härtåg – helt säkert ett ämne för ett senare inlägg. Citatet har med tiden fått ett eget liv, och finns numera i många olika skepnader, inte minst på souvenirföremål, såväl i Grekland som annorstädes. Den vanligaste av dessa är nog ἓν οἶδα ὅτι οδὲν οἶδα, ungefär ”en enda sak vet jag, att jag intet vet”. För att slippa alla tecken runt och på bokstäverna kan man också skriva med versaler, som på muggen intill: EN OIΔA OTI OYΔEN OIΔA.