Vad kan väl vara en skönare syn för reströtta ögon som ugglat inomhus sedan klockan fyra på morgonen, passerat genom flygplatser och slussats genom den alltjämt supersunkiga romerska tunnelbanan, än att mitt på ljusa dagen passera genom Porta del Popolo och blicka söderut längs Corson, förbi obelisken, de märkliga parkyrkorna och rakt ner på Vittoriano – Viktor Emanuelmonumentet? Äntligen tillbaka i Rom!

Piazza del Popolo vid middagstid

Piazza del Popolo vid lunchtid

I andra änden av Corson, ligger nämnda monument som en gigantisk gräddtårta mellan Piazza Venezia, Capitolium och Forum Romanum. Detta ”fäderneslandets altare” har länge varit stängt för allmänheten, och har legat som ett ointagligt fort för nyfikna turister, som jag själv. Sedan några år har de inre salarna använts som museiutrymmen för stadsmuseet, men den stora nyheten är att man nu erbjuder en tur upp på toppen – och en helt klart svårslagen utsikt.

På toppen av monumentet har man lättare att uppskatta de båda fyrspannen...

Ovanlig utsikt över Colosseum, Forum Romanum och Capitolium

...liksom en ovanlig utsikt över Colosseum, Forum Romanum och Palatinen

Vatikanen – denna märkliga stat i staden – är en oundviklig anhalt för en sådan som jag vid ett besök i Rom. Dessvärre har forna tiders lediga besök, när man helt enkelt bara kunde släntra in, helt omöjliggjorts. Numera skyddas kyrkan av flygplatsliknande säkerhetsåtgärder, såsom metalldetektorer och röntgenapparater med (i värsta fall) evighetslånga väntetider som följd.

Vattenflaska: OK - Fällkniv: not OK

Det är dock väntan värt; den märkliga atmosfär som finns i Peterskyrkan har jag nog inte upplevt någon annanstans. Kanske beror det på att det ännu är en fungerande kyrka (har för mig att det finns bortåt 17 altare), och inte bara ett museiföremål. Den är också barock i ordets samtliga bemärkelser. Nästa bild visar det innersta av kyrkan, allra längst från entrén, där själva den heliga stol står, som gett landet sitt officiella namn. Den skarpögda ser att grekiskan har tillåtits ta plats i denna latinets högborg. Orden längs absiden är parafraser på Jesu ord till Petrus ur Johannesevangeliet, 21.15-17.

Inuti den synliga tronen lär det finnas en till - kanske är det rentav apostelns ursprungliga?

Inuti den synliga tronen lär det finnas en till - kanske är det rentav apostelns ursprungliga?

σὺ βόσκεις τὰ ἀρνία σὺ ποιμαίνεις τὰ πρόβατα Χριστοῦ
”Du vallar och för Kristi får på bete”
O pastor ecclesiae, tu omnes Christi pascis agnos et oves
”O kyrkans herde, du vallar alla Kristi får och lamm”

Man hittar inte bara urgamla saker utställda i kyrkan; förutom säsongsbundna företeelser som julkrubbor finns även andra klart anakronistiska föremål – Vatikanstaten är, liksom Italien, under konstant renovering.

Elegant blandning av gammalt och nytt

Ett fullvärdigt besök i Vatikanen borde även inkludera ett besök på Libreria Editrice Vaticana, eller snarare deras bokhandel. Det egna förlaget/tryckeriet förser världen med katolska kyrkans officiella dokument, såsom bullor och dekret, men även praktiska handböcker, såsom Ordo Baptismi Parvulorum, hur barndopet ska förrättas, Ordo Paenitentiae, hur en bikt ska gå till, samt De Exorcismis et Supplicationibus quibusdam, hur en exorcism ska utföras; den sistnämnda boken är ett måste för alla som, i likhet med mig, så här års gillar att se om klassikern ”The Exorcist”.

Min ursprungliga avsikt med Italienresan var att besöka Vatikanens bibliotek, vars samlingar av grekiska manuskript tillhör de främsta i världen, såväl kvalitets- som kvantitetsmässigt. Kan ni förresten föreställa er den häpnad jag kände när jag fick veta att de har högvis – ja, du hörde rätt – högvis med handskrifter av Euripides dramer som ingen vidrört på hundratals år – med den förevändningen att de troligen inte tillför något till vår uppfattning av originaltexten. Chocken har fortfarande inte riktigt lagt sig. Saken var nu den att biblioteket med minimal varsel hade stängt för renovering, så det var endast med nöd och näppe jag lyckades ta mig förbi alla gränspoliser, schweizergardister och tungt beväpnade, allmänt surmulna vakter, för att åtminstone få en glimt av den ganska kusliga plats som är det egentliga Vatikanen. Såväl utomhus som inne på biblioteket var fotografering uteslutet, men jag lyckades åtminstone ta en bild av mitt passerkort för att föreviga detta märkliga besök.

Detta var även första gången jag tillbringade min vistelse i Rom på Svenska Institutet; en på många sätt fantastisk plats. Bland alla intressanta kulturmänniskor jag mötte lyste en särskilt starkt: Richard Holmgren, en arkeolog vars äventyr liknar något Spielberg hittat på (han verkar själv lite kluven mellan Indiana Jones-bilden och den av den mer seriösa arkeologen). Det enda problemet med min vistelse var dock att jag knappt fick tillfälle att utnyttja den. Jag blev sjuk efter bara ett par dagar och var sängliggande under i stort sett hela vistelsen. Jag fick tvinga mig ur sängen trots att jag inte var i stånd därtill, då jag insåg det orimliga i att ligga sjuk i Rom.

Svenska institutet ritades av Tengbom, arkitekten bakom Högalidskyrkan i Stockholm

Svenska institutet ritades av Ivar Tengbom, arkitekten bakom Konserthuset, Handelshögskolan och Högalidskyrkan i Stockholm

Jag vågade mig ut ur rummet ibland - här är den stora salen med delar av biblioteket.

Jag vågade mig ut ur rummet ibland - här den stora salen med delar av biblioteket.

Under onsdageftermiddagen orkade jag för första gången sedan söndagen ta mig ut utanför Villa Borghese och promenerade en sväng mot Vatikanen. Jag visste att Profondo Rosso, Giallo-mästaren Dario Argentos och Luigi Cozzis skräckfilmsbutik och museum skulle ligga inom tillgängligt avstånd. Det kändes minst sagt mäktigt att köpa ett signerat ex av ”Alien Contamination” direkt ur regissörens händer; den geniala trailern till hans film ”Starcrash” är för övrigt ett absolut måste!

"Giallo" och annan ljusskygg litteratur till salu i ett stånd längs Tibern

"Giallo" och annan mer eller mindre ljusskygg litteratur till salu i ett stånd längs Tibern

En osannolik bonus väntade mig också – butiken skulle just denna kväll få besök av Argentos gode vän och regissörkollega, ingen mindre än Tim Burton, för tillfället högaktuell med Europapremiärer av ”Sweeney Todd”. Jag var givetvis tvungen att återvända; och väl tillbaka i affären fick jag tillfälle för ett par sekunder med giganten. Jag tog ett par bilder, fick en autograf på en filmplansch (”Edward mani di forbice”) och kom även ihåg att gratulera honom till hans nyfödda dotter.

Regissörerna poserar vant; strax därefter flyger en fågel in i butiken. Allmän uppståndelse.

Regissörerna poserar vant. Strax därefter flyger en fågel in i butiken: allmänt tumult.

Under den sista dagen av min vistelse orkade jag till slut genomföra en riktig stadspromenad. Nu kunde jag äntligen avverka några av de saker som gör en Romresa fulländad. Här är avslutningsvis några höjdpunkter från denna.

Flos - hypermodern italiensk lampkonst

Flos - ultramodern italiensk lampkonst. 84, Via del Babuino

Pantheon - förmodligen världens konstigaste romerska tempel, med världens vackraste innertak

Pantheon - förmodligen världens konstigaste romerska tempel, med världens vackraste innertak...

...och med en märklig, om än inte fullt så elegant, exteriör.

...och med en märklig, om än inte fullt så elegant, exteriör.

Santa Maria Maggiore - själva sinnebilden av en romersk basilica, därtill försedd med en imponerande kamapanil

Santa Maria Maggiore - urtypen för en romersk basilica, och därtill försedd med en fantastisk kampanil

På bakgården serverar de spaghetti med "massa fricadelli" till hundar som kommer i par; bilden från "il ghetto"

På bakgården serverar de förmodligen spaghetti med "massa fricadelli" till hundar som kommer i par. Bilden från "il ghetto"