Som barn lekte jag mycket med dockor, bland annat så kallade action figures. Bland de mer kreativa varianterna jag hade fanns ett par olika Transformers, robotar som kunde ändra form och förvandlas till olika fordon. Förra året kom en film om dessa, och när jag såg den nyligen påmindes jag om en gammal fundering jag hade redan när jag lekte med dem. Vad ligger egentligen dolt i deras namn?

Optimus Prime och Megatron

Optimus Prime och Megatron

De ”goda” robotarnas ledare heter Optimus Prime, medan Megatron är namnet på de ”ondas”. Optimus är latinets superlativform för adjektivet bonus, dvs. god, bra etc., medan prime är avlett från ordningstalet för räkneordet 1, ”den förste”, också detta från latinet. Namnet påminner inte så lite om de romerska tillnamnen på den högste guden: Iuppiter Optimus Maximus, ”Jupiter, den bäste och störste”. Megatron, däremot, har sitt namn från grekiskan. Det är delvis bildat av adjektivet ”stor”, megas, men det andra ordledet väcker en del frågor. Det skulle kunna röra sig om ett suffix som sedan gammalt används för att göra abstrakta fenomen till konkreta företeelser, såsom exempelvis det grekiska theatron, ungefär ”plats avsedd för beskådan”, bildat på ett verb som betyder ”beskåda”. Det ger dock ingen klar och tydlig betydelse tillsammans med megas, och verkar således inte vara rätt spår. Om man istället tar hänsyn till den tid (vid 80-talets början) vid vilken dessa seriefigurer tillkom är det inte långsökt att associera till megaton, ett ord som förde dåtidens tankar till kärnvapen; det kalla kriget var fortfarande högst aktuellt (även om jag inte fick lära mig ‘duck and cover‘ där jag gick i skolan). Associationens giltighet bekräftades av figurens skapare i en intervju från 2004; han hämtade enligt uppgift en hel del ”jargong” från ingenjörsvärlden, och avslöjar i samma intervju att det andra ledet i namnet kom till genom en kombination av megaton och electronic. Det hela blir plötsligt ganska platt, eller vad tycker ni?

Autobots

Även namnet på robotarnas respektive grupper har intressanta namn – de goda bär det relativt värdeneutrala autobots, en sammansättning av de moderna orden för ”bil” och ”robot”, medan de ondas avgjort övertydliga beteckning är decepticons, ungefär ”de bedrägliga”. Nu är det de godas tur att, åtminstone delvis, använda grekiskan, medan latinet ligger till grund för de onda. Kanske beror det på att grekiskans ord för ”bedragare” eller ”förtalare”, diabolos, redan var upptaget? Att namnet slutar på -con ger dock en omisskännligt grekisk klang.

Decepticons

Decepticons

Kan man dra några slutsatser av detta? Jag har svårt att inte se spår av en gammal misstro mot grekiskan som ”det okända” eller ”främmande”, medan ”det bekanta” latinet upplevs som tryggt och förtroendeingivande. Kanske är det att driva saken för långt, men jag tror att jag åtminstone är i närheten av sanningen. Visst är det så att vi fruktar det vi inte känner? Och steget från att frukta till att hata är som bekant inte långt.