Läkarstuderande i Sverige kommer då och då i kontakt med en maxim som lyder ”stundom bota, ofta hela, alltid trösta”. Med anledning av ett mail jag fick idag om dessa ords ursprung ska jag här försöka klargöra så gott jag kan hur det ligger till.

Den hippokratiska eden i en medeltida handskrift

Den hippokratiska eden i en 1100-talshandskrift, i formen av ett kors - kanske för att inskärpa dess kristna innebörd

Hippokrates ed” brukar vanligen räknas bland Hippokrates texter (det så kallade Corpus Hippocraticum), även om man inte är överens om att den verkligen hör hemma där. Hippokrates, verksam omkring 400 före Kristus, har kallats ”läkekonstens fader”, inte minst på grund av de efterlämnade skrifterna i hans namn. Det unika med hans arbete var att han rensade ut onödiga och overksamma inslag från läkarnas verksamhet, såsom ritualer och vidskepelse. Hans kliniska observationer är också anmärkningsvärt moderna, inte minst då de grundar sig på kritiska iakttagelser och empiri, och inte på exempelvis religiöst grundade antaganden. Att han såg som sin främsta uppgift att hjälpa patienten, och inte i första hand förklara sjukdomens ursprung, var också banbrytande.

Mailfrågan gällde nu ett kommande seminarium om läkareden och etik inom sjukvården vid läkarutbildningen i Linköping. Tydligen ska man här utgå ifrån den ovan nämnda sammanfattningen som enligt uppgift tillskrivs Hippokrates, men vars ursprung är höljt i dunkel. Jag googlade frasen och hittade i Läkartidningen en utökning av den, med ett ”aldrig skada” framför de övriga tre ordparen. Att döma av frasens retoriska kvaliteter (aldrig, stundom, ofta, alltid) är formuleringen sannolikt av klart senare datum än den ursprungliga texten, om de över huvud taget har något med varandra att göra. Eden är nämligen ganska lång i jämförelse, och innehåller på sin höjd liknande formuleringar. Vid olika tidpunkter i historien har man också känt sig tvungen att ändra i texten, eller helt ersätta den med modernare varianter. (Det finns ju inslag i den som inte man idag inte är överens om, såsom exempelvis föreskriften mot abort.) Med en snabb sökning hittade jag exempelvis ett amerikanskt och ett finländskt exempel, som faktiskt verkar användas idag  – och det finns helt säkert fler. Svenska översättningar, som är någorlunda textnära, av den ursprungliga texten finns här och här. Det verkar däremot svårt att hitta rötterna till den svenskspråkiga maximen endast med hjälp av nätet.

Det närmaste man kommer den svenska varianten i originaltexten är kanske detta ställe (raderna 12-13):

Διαιτήμασί τε χρήσομαι ἐπ’ ὠφελείῃ καμνόντων κατὰ δύναμιν καὶ κρίσιν ἐμὴν, ἐπὶ δηλήσει δὲ καὶ ἀδικίῃ εἴρξειν.
Jag skall använda (alt. föreskriva) dieter (alt. levnadsordningar) som efter min förmåga och enligt min bedömning är till patienternas hjälp, och undvika att orsaka skada eller oförrätt.

Man skulle kort sagt kunna kalla den svenska ordalydelsen för en tillrättalagd sammanfattning av andemeningen i den hippokratiska traditionen. Men hur det än må vara med ordens ”äkthet” verkar den svenska formuleringen ha en stark tjusningskraft, så stark för somliga, att de till och med överväger att tatuera den på armen.