Rymdfärjor var något alldeles nytt för omkring trettio år sedan, och jag är således tillräckligt gammal för att minnas när en ny färja (Columbia tror jag det var) visades upp genom att låta den åka piggy-back på ett flygplan, vilket jag storögt bevittnade från min skolgård. Alla lyckade och misslyckade rymdfärder med dessa farkoster har därefter löpt som en röd tråd genom mitt liv, och det känns därför en smula vemodigt att man nu beslutat lägga ned rymdfärjetrafiken. Istället för de gamla trotjänarna håller man sedan några år på att ta fram nya farkoster, under samlingsnamnet Project Constellation, vilket betyder stjärnbild. Det mest anmärkningsvärda, från min horisont, är dock de nya namnen.

Det amerikanska rymdprogrammet har sedan starten använt sig av den romerska mytologin när de har namngett sina projekt. Tidigare projekt har exempelvis hetat Mercury, Venus, Ulysses och Gemini; det mest kända är väl Apollo-projektet, som bland annat innehöll den första landstigningen på månen. Det är inte så konstigt att man använt just de latinska namnen på gudar och liknande, eftersom den engelska språksfären sedan gammalt föredragit dessa framför de grekiska förebilderna (sannolikt på grund av latinets sedan antiken överlägsna ställning gentemot grekiskan i Västeuropa). Således talar inte engelsmännen (och inte heller amerikanerna, förstås) om Zeus utan om Jove (eller Jupiter). Istället för Aphrodite säger de Venus och istället för Apollon säger de Apollo. Det är således särskilt anmärkningsvärt att man nu har valt att kalla några av de nya farkosterna för Orion och Ares.

Jägaren Orion har varit med så länge, att han omtalas som stjärnbild redan av Homeros och Hesiodos, och det är väl i egenskap av stjärnbild han är mest känd idag också. Ares är emellertid ett snäpp värre – han är ju ingen mindre än själva krigets gud. Och inte är det frågan om någon ”ädel” krigsföring, nej, Ares representerar det rasande, blodtörstiga kriget. Namnet väcker således inte direkt positiva associationer, och visste man inte bättre skulle man nog tro att den nya rymdfarkosten är en renodlad slaktmaskin. På NASA:s hemsida får man dock det lugnande beskedet att det istället rör sig om farkosten som ombesörjer själva uppskjutet, och namnet får följande förklaring:

‘It’s appropriate that we named these vehicles Ares, which is a pseudonym for Mars,’ said Scott Horowitz, associate administrator for NASA’s Exploration Systems Mission Directorate, Washington. ‘We honor the past with the number designations and salute the future with a name that resonates with NASA’s exploration mission.’

Vad Horowitz avser med ”NASA:s exploration mission” är en framtida kolonisation av just Mars, vilket alltså är skälet till namnvalet. Att tala om Ares som en ”pseudonym” för Mars är däremot fullständigt felaktigt, och inte får vi heller någon närmare förklaring till den frapperande övergången från latinska till grekiska namn, men språk är ju inte ”rocket science”, så man kan väl inte klandra dem.