I januari tillbringade jag en vecka i renässansparadiset Florens. Avsikten med resan var att närmare studera några av handskrifterna till de grekiska tragedi- och komediförfattarna (Aischylos, Sofokles, Euripides och Aristofanes). Jag ägnade av naturliga skäl mest tid åt biblioteket (Biblioteca Medicea Laurenziana), men lyckades även få lite tid över för sightseeing. Den första bilden är en utsiktsbild från Piazzale Michelangelo, en kort promenad sydöst om centrum.

Den stora byggnaden till vänster i bild är Palazzo Vecchio, ett palats från 1300-talets början, som idag är stadens rådhus. Till höger tronar Santa Maria del Fiore, eller helt enkelt Duomo, Florens stora stolthet och självklara landmärke. I förgrunden flyter floden Arno förbi.

Insidan av Brunelleschis kupol täcks av bland annat ett Yttersta domen-motiv, målat under 1500-talet av stadens store son Giorgio Vasari och Federico Zuccari. En härlig, om än lite mättande syn.

Bildkonsten är ständigt närvarande i Florens, och på torget framför Palazzo Vecchio finns den så kallade Loggia dei Lanzi. Trots att det är del av ett museum är inträdet fritt. I mitten syns den berömda Ratto delle Sabine, med sin vackra spiralkomposition.

I Uffizierna, Florens kanske mest berömda konstmuseum, finner man bland annat Botticellis världsberömda målning La Primavera. Det var (liksom överallt) förbjudet att fotografera, varför jag fick ta bilden i smyg. (Se här för en tydligare bild.) Jag erkänner villigt att jag fällde en tår, så tagen var jag av känslan i bilden. Det är verkligen en fantastisk tavla.

Mest tid ägnade jag dock, som sagt, åt biblioteket. Här syns de eleganta pelargångarna som förbinder biblioteket med kyrkan San Lorenzo. I bakgrunden skymtar Duomo, som vanligt.

Med tanke på de ovärderliga skatter som biblioteket besitter har det en anspråkslös, men effektfull entré.

Den gamla delen av biblioteket, som idag endast används som museum, är ritat av Michelangelo. Det lär emellertid ha varit en elev till honom som designade just golvet. Här syns det emblem som kom att bli dagens biblioteks logo. I kransen skymtar man det enkla men tydliga mottot semper.

Läsesalen, sala studio, är av betydligt senare datum än Michelangelos, men desto modernare utrustad. Ovanpå bokhyllan skymtar man San Lorenzo, släkten Medicis skyddshelgon.

Vissa manuskript är så gamla att i princip ingen får ta i dem. Dessa är avfotograferade på mikrofilm, vilket dock hade den fördelen att jag kunde transkribera direkt i mitt anteckningsblock. 32.2 (på bilden) är daterad till 1300-talets början.

Utdraget ur manuskriptet Conv. Soppr. 152 (daterat 1282) visar en ordväxling i Sofokles drama Filoktetes (vs. 917-8). Neoptolemos har precis talat om för Filoktetes att han måste följa med till Troja.
Filoktetes Åh nej, vad säger du?
Neoptolemos Börja inte stöna, in[nan du förstått.
Filoktetes Förstått vadå?

Nästa bild visar några rader ur Aristofanes Riddarna, tätt följda av så kallade scholier, marginalanteckningar av senare datum. Manuskriptet (31.15) är daterat till 1300-talet. Det var inte lätt att hålla sig för skratt när jag satt och läste; inte så mycket på grund av skämtet, utan mer eftersom jag sysslade med så lättsamma saker mitt i en annars mycket allvarsam miljö.
Korvgubben Kommer du ihåg när stjälkarna av silfium blev billiga?
Demos Javisst.
Korvgubben Det var med avsikt som han sänkte priset på dem för att jurymännen skulle köpa dem och äta av dem och fisa sen i domstoln tills de dog varenda en.

Slutligen råkade Naturhistoriska museet ha en utställning med titeln Orsi & Sciamani (”Björnar och schamaner”) som jag givetvis var tvungen att besöka. Det i särklass kusligaste inslaget (jämte bilder från fornnordiska blot) var dessa masker av näver, använda – durante le pantomime […] dedicate all’orso – av chanterna, en sibirisk ursprungsbefolkning (besläktade, i varje fall språkligt, med nentserna).