Världens förste fridykare, eller apneist, var kanske Theseus, heros av Athen. I en dikt från omkring 450 f.Kr. beskrivs hur kung Minos ifrågasätter Theseus gudomliga härkomst och utmanar därför denne att dyka efter den guldring han kastar till havets botten. (Ringen anses av vissa dessutom finnas i verkligheten.) Om han verkligen är son till Poseidon kommer han utan vidare att klara det, men att döma av reaktionen hos de andra passagerarna på båten (”två gånger sju gossar och ungmör av joniskt blod”) väntade sig nog ingen att han skulle klara uppgiften. (Översättning av E. Zilliacus, 1961)

Rikligt daggen av tårar
föll från liljeklara ögon,
i bidan på ödets förkrossande dom.

Theseus kontakter med det överjordiska (såväl över som under vattenytan) var emellertid säkra och han fördes av delfiner

till slottet fram där hans fader,
hästarnas herre tronar.

Som bevis på hans besök skänker Poseidons hustru Amfitrite honom den krans hon själv fått av Afrodite i bröllopsgåva och Theseus kan återvända till ytan.

Vid skeppets smäckra bakstam
dök Theseus ur böljorna upp.
Ve, vilket trots hos Knossos’ krigsdrott
stäckte han ej när han steg
med kroppen torr ur vattnet,
ett under för alla att skåda!

Som en illustration till det sista citatet har jag grävt fram den första utgåvan av dikten, utgiven av Kenyon 1897.

Den första bilden visar en så kallad diplomatarisk transkription av papyrens text, medan den andra visar texten i den slutliga utgåvan, sådan som vi är vana att se den.

Den ofta svåröversatta (och uppenbarligen svåruttalade) interjektionen pheu i vers 119 är också särskilt anmärkningsvärd, eftersom den inte är i direkt tal, som vanligt, utan snarare är återberättad, indirekt. Användningen av pheu liknar här ”hu” i svenska sagor.

En av de många scenerna på den berömda François-vasen verkar också illustrera detta avgörande ögonblick. (Det är däremot inte alldeles självklart vem mannen längst till höger ska föreställa. Minos? Poseidon? Zeus?)

Tidigare hade vi endast omkring 100 verser totalt av Bakchylides, uppdelade på 69 fragment. Från att i stort sett endast varit känd till namnet intog han nu en plats bland de allra främsta grekiska diktarna. British Museum hade förvärvat en papyr funnen i en grav i Moirai (nuvarande Meir) i Egypten, i vilken man alltså fann inte mindre än 20 mer eller mindre fullständiga dikter av Bakchylides, däribland ”Ynglingarna eller Theseus”. Papyren (P. Lond. 733 eller P. Lit. Lond. 46) dateras till första århundradet f. Kr. Den annars mest berömda samlingen papyrer är den från Oxyrrhynchos (namnet kommer av fyndplatsen i Egypten).

Intresset för fridykning har ökat stadigt sedan Bessons film (20 år i år!) gjorde denna i många avseenden besynnerliga sport känd i vidare kretsar. Gränserna för vad som är fysiskt möjligt för människan flyttas ständigt fram, och idag kan de allra vassaste fridykarna hålla andan i över nio minuter eller på ett andetag dyka till 83 meters djup, utan fenor; med fenor lyder rekordet 112 meter. I den gren av fridykning (”No Limits”) de sysslar med i filmen är det nu gällande rekordet ofattbara 214 meter. Den ende som klarat alla dessa bedrifter är österrikaren Herbert Nitsch, som därför utan tvivel förtjänar titeln ”2000-talets Theseus”. Svenska rekord och entusiaster saknas inte heller. Se fridykning.se och apneamania.com för ytterligare information och inspiration.

Lider du av ”sömnapné”? Kanske kan du få hjälp här.