Om endast ett par veckor ska jag resa till Grekland igen. Detta blir den femte gången i ordningen; första gången jag var i Aten var på en klassresa i sista ring, då det hände som verkligen inte får hända – de var strejk på Akropolis under hela veckan vi var där. Den luttrade greklandsresenären (och italienresenären för den delen) vet ju att enstaka rum kan vara godtyckligt avstängda och att även hela museer kan vara tillfälligtvis igenbommade, men just the jewel in the crown kan ju bara inte vara helstängt så länge!

Å andra sidan ledde denna enorma frustration till att jag uppskattade mitt första faktiska besök (först sju år senare) så oändligt mycket mer. Akropolis är sannerligen en fullständigt fantastisk plats – jag vet hur det låter, men det kan knappt beskrivas, det måste upplevas på plats.

Jag passar på att bjuda på några bilder från mitt senaste besök i Grekland. Jag spenderade två veckor i Delfi sommaren 2005 åt att lyssna till föredrag om grekiska, diskutera litteratur, strosa runt under pinjeträden, lyssna till cikadornas sång, bada vid Amfissa eller Kirra och bestiga berg.

delfi_01.jpg

Vy söderut från Delfi

delfi_02.jpg

Utsikt över Korintiska viken från bergskammen ovanför Delfi

delfi_03.jpg

Föreläsningsanteckningar

Bilderna från dagsturen till Parnassen är av lite dålig kvalitet, men likafullt väl värda att publiceras.

delfi_04.jpg
Getter på väg uppför Parnassens branter

Bilden på getterna som strömmar ner för sluttningen får mig, då som nu, att tänka på Mannens ord till Kvinnan i Höga Visans fjärde kapitel:

Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! […] Ditt hår är likt en hjord av getter som strömmar nedför Gileads berg.

Innan man faktiskt har sett en hjord av getter strömma nedför ett berg kan man svårligen föreställa sig att det kan vara vackert – åtminstone hade jag svårt för det tidigare. Dessa enastående kreatur kunde dessutom ”strömma” uppför berget lika elegant som nedför – det var verkligen en oerhört vacker syn. Under tiden kommunicerade deras herde nästan oupphörligt med dem med idel olika ljud och läten – och de verkade förstå hans minsta vink.

delfi_05.jpg

På Parnassens topp, 2457 m.ö.h.

Eftersom så många av deltagarna var norrmän var det ofrånkomligt att vi ”gikk på tur till topps på Párnassosfjellet”, som det hette. Som synes var det inte precis fråga om någon tuff klättring. På vägen dit passerar man dock ett skidcenter, som ännu har lite snö kvar i backarna. Kanske, kanske blir det en skidtur under den kommande resan?