Läste i dagens DN att rockbandet Comus återförenats för en spelning på finlandsfärjan ”Silja Symphony” i helgen. I en faktaruta till artikeln står att bandet ”[f]ick sitt namn efter en gestalt i den grekiska gudaläran”. Jag tänkte att det vore på sin plats med ett klargörande av ”gudens” ursprung här.

Till att börja med bör det nämnas att det i nio fall av tio rör sig om en latinsk stavning av ett grekiskt namn när ett ord slutar på -us. Namnet Comus är ett tydligt exempel på detta, och det grekiska originalet heter således Κώμος (Komos). (Observera däremot att ordslutet -eus på grekiska uttalas som en enda stavelse, i exempelvis Theseus eller Achilleus, jfr. Europa. Jesus är däremot en korrekt återgivning av namnets grekiska uttal, även om formen är latiniserad.)

Komos var ursprungligen ett ord för ”festlighet” eller ”uppsluppenhet” och kom senare att vara ett ord för (fest-)tåg och parader i allmänhet, och dryckeslag i vingudens följe i synnerhet. Ordet ingår även i namnet på teaterföreställningarna till Dionysos ära, komedierna. (Aristoteles anför dock ett annat ursprung i Poetikens tredje kapitel, 1448a.) NE anger (för ”ko’mos”, under ”komedi”) betydelserna ”festprocession” och ”sång med musik och dans” följt av det suggestiva ”m.m.”.

Under klassisk tid var inte κῶμος någon gud i den grekiska mytologin; det förekommer dock under senare tid som personifikation, en sorts δαίμων. Den engelskspråkiga Wikipedia-artikeln till ”Comus” verkar till stor del vara baserad på artikeln i L’Emprières Classical Dictionary of Proper Names mentioned in Ancient Authors:

Comus, the god of revelry, feasting, and nocturnal entertainments. During his festivals, men and women exchanged each other’s dress. He was represented as a young and drunken man, with a garland of flowers on his head, and a torch in his hand, which seemed falling. He is more generally seen sleeping upon his legs, and turning himself when the heat of the falling torch scorched his side.

Uppslagsverkets information är i sin tur baserad på första boken av Filostratos Imagines, som består av ett antal beskrivningar av tavlor. (Även Plutarchos Quastiones Romanae omnämns som källa.) Här beskrivs i allegorisk form det oundvikliga resultatet av en blöt bröllopsfest; det är kort sagt ”guden” Fylla som avbildats på tavlan.

Enligt uppgift handlar bandet Comus texter ”uteslutande om nekrofili och ond bråd död” (SvD 080307). Endast det senare av dessa kan dock beläggas i klassisk tid som en typisk association till det dionysiska, se Euripides Backanterna.

798px-komos_douris_bm_e768_n2.jpg Rödfigurig psykter från Cerveteri, omkring 500-490 f.Kr. British Museum ( BM E768 )