…läser jag Ola Wikanders I döda språks sällskap på samma gång som Kafka på stranden av Haruki Murakami. Den förra är en verkligt välbehövlig presentation av några i hög grad marginaliserade språk av en i lika hög grad språkbegåvad lundensare, medan den senare är ett gott exempel på vad som kan skapas med hjälp av det grekiska arvet. Man skulle kunna säga att de båda böckerna på sätt och vis utgör extremer inom ramen för vad denna blogg handlar om, nämligen den antika grekiskan. Tanken är att jag här skall presentera personliga betraktelser, porträtt av grekiskans förgrundsgestalter då som nu liksom recensioner av gammalt och nytt. Dessutom planerar jag att tillhandahålla bevingade ord, tänkvärda citat och även bjuda på inblickar i det egna biblioteket.

Ola Wikander - I döda språks sällskap Haruki Murakami - Kafka på stranden