Svenska Akademien har sina lokaler i Börshuset, som ligger vid Stortorget i Gamla stan i Stockholm.
Härom dagen möttes jag av det roliga beskedet att en företrädare för klassiska språk, och närmare bestämt antik grekiska, tilldelats anställning som så kallad akademiforskare i humaniora, av Svenska Akademien och Kungl. Vitterhetsakademien. Den lyckliga är ingen mindre än Johanna Akujärvi, tidigare omnämnd för sin kommande översättning av Aristoteles Retoriken. Och det är också översättning som är temat för hennes projekt, vilket hon presenterade närmare nu senast på filologkongressen. Anställningen omfattar tre år och kan förlängas med ytterligare två ”efter utvärdering”. Jag bad Johanna att skicka mig sin projektbeskrivning, så att jag kunde ge några smakprov ur den här på bloggen.
Projektets namn är rätt och slätt: Översatt till svenska. Den antika litteraturen och dess svenska översättare (1500- till 2000-talet). JA skriver att dessa översättningar, trots att de utgör ”en försvinnande liten och proportionellt allt mindre del” av den totala litteraturen i översättning till svenska, har varit ”en konstant i den svenska bokfloran” och att det från dessa omkring 400 år finns inte mindre än drygt 2100 översättningar av grekiska och latinska texter. Hon talar om att översättning ”representerar ett möte mellan kulturer”, och fortsätter:
Översättaren står som en förmedlare mellan två skilda kulturella system. [...] Översättarens text är en reflektion av originalförfattarens text samtidigt som den är en originalprodukt präglad av sin tid, vilket förklarar varför översättningar åldras precis som originaltexter och lätt blir oläsliga om de gjorts under en period vars kulturprodukter i övrigt inte är tilltalande för en senare läsare. Den översättarens text som når en svensk läsare är lika mycket präglad av den ursprungliga grekiska författaren som av översättaren själv; den röst som läsaren ”hör” i den svenska texten är inte bara den grekiska författarens utan också översättarens.
Gustaf Regnérs "Försök..." från 1801 innehåller både kända poeter som Homeros, Sapfo och Theokritos, liksom mindre kända, såsom Bion, Moschos och Musaios.
JA:s projekt går alltså, i korthet, ut på att göra en bibliografisk inventering av det källmaterial som dessa översättningar utgör, inklusive deras paratexter, det vill säga ”texterna kring själva huvudtexten i form av titelblad, baksidestexter, dedikationer, förord, inledningar, översättarnas egna rubriker insatta i texten, fotnoter, kommentarer, efterord och annat”. Målet är att denna inventering sedan kan användas för att göra avgränsningar av materialet för senare studier av valda texttyper, texter från valda epoker, översättningar från valda perioder, av valda översättare, av valda originalförfattare. Stort grattis således till Johanna, och till de klassiska språken i Sverige!
Jag blev förresten så inspirerad av sammanställningen JA visade upp vid filologkongressen att jag bestämde mig för att göra en egen. Inriktningen är dock främst tänkt att vara en praktisk vägledning till de verk som finns tillgängliga i någorlunda aktuella svenska versioner, uteslutande med fokus på grekiska och huvudsakligen tiden före Kristi födelse; några senare författare har också slunkit med. Jag överlämnar annars tills vidare åt andra att ta hand om senare perioders litteratur. Sammanställningen är ordnad alfabetiskt efter författare och under varje författares namn återfinns deras verk, med länkar till respektive boks sida i Libris. I förlängningen kommer listan sannolikt att växa, och författarna kommer då att få egna sidor. Än så länge är denna blogue helt kostnadsfri (både för mig och er) — jag tjänar alltså ingenting på de eventuella annonser som kan förekomma. Därför väljer jag än så länge att inte länka till några bokhandlar eller liknande. Jag mottar däremot mer än gärna tips för att ytterligare fylla på sidans innehåll!
juni 26, 2009 at 2:17 e m
Den där filologkongressen har jag letat förgäves efter på nätet efter att ha läst om den i Latinbloggen som du länkar till nu. Där fanns inte heller någon länk. Är adressen hemlig? Eller lyser kongressen rentav med sin nätfrånvaro?
juni 26, 2009 at 2:34 e m
Nej, det är heller inte någon idé att leta vidare; någon hemsida eller liknande för kongressen har inte ansetts nödvändig. Hemliga adresser är mig veterligen knappast särskilt vanliga, utan poängen är istället själva deltagandet. Här följer en beskrivning som skickades ut till kollegorna på institutionen i Stockholm.
”Den svenska filologkongressen samlar så många som möjligt av de aktiva lärarna, doktoranderna och forskarna i grekiska, latin och nygrekiska i Sverige och ger forskare tillfällen att presentera sina projekt och lärarna möjlighet att hålla ämneskonferenser. Därtill äger övergripande temadiskussioner om de klassiska språkens situation rum. Filologkongressen är en tradition som startades av Lunds universitet 1991. Kongresserna har därefter inträffat vart tredje år: Göteborg 1994, Stockholm 1997, Uppsala 2000, Lund 2003, Göteborg 2006 och så nu Stockholm igen. I år inbjöds dessutom stockholmslärarna i klassiska språk samt Svenska klassikerförbundets regionombud till sessionen om de klassiska språkens ställning.”
Redogörelsen på latinbloggen är väl för övrigt en nätnärvaro värd namnet?
juni 28, 2009 at 8:02 f m
Heder åt Latinbloggen som sprider kännedom om evenemanget trots att bloggförfattaren inte ens var där! Kongressen själv lyser med sin frånvaro på nätet; inte ens värdinstitutionen har en enda rad om den på sin hemsida. Jättekonstigt. Jag vet många utanför de invigdas krets som gärna skulle vilja få del av t ex ”övergripande temadiskussioner om de klassiska språkens situation” eller en enkel sammanställning av pågående projekt. Men det kanske kommer efter sommaren?
juni 29, 2009 at 5:04 e m
Tack för att du gör reklam för Svenska Klassikerförbundet!
juni 28, 2009 at 8:19 f m
Dessa många är mer än välkomna att bli medlemmar i Svenska klassikerförbundet och engagera sig i sakfrågorna via den kanalen. Det kommer därtill helt säkert att göras en sammanfattning av kongressen; det återstår dock att se i vilken form, och hur den sedan distribueras. Den klassiska världen är visserligen fortfarande rätt förtjust i tryckt material, men jag skulle tippa på att denna sida är ett bra ställe att börja sitt letande på.